Rasism: på vilken grund?

En mig nära stående släktng har en hund, liksom många andra domesticerade vargar är helt sönderavlad. I strävandena efter att skapa en "riktig" Golden Retriever har hundens intresse av att kunna få fungera på ett bra sätt fått vika tillbaka för människans förtjusning i olika former och utseenden.
Då det gäller hundar finns väl definierade rasstandarder och en mängd regler för hur man skall undvika att förstöra rasen. Den naturliga utvecklingen av olika djurarter är helt satt ur spel; det är människan som står för mutationerna och för det naturliga urvalet. Särskilt renrasiga hundar är värda mer än andra.

Var har vi nu en heta gröten? Hmm... Ah, där borta är den, låt oss gå dit och smaka lite.
Den svenska officiella politiken är att vi alla är helt lika. Denna grundinställning har naturligtvis sin grund i rädslan för att om inte det slogs fast, så skulle kanske någon frestas att värdera vissa människor högre än andra. Det är självfallet ett stort problem, och det rasbiologiska tänkandet är en dunkel del av mänsklighetens historia, åtminstone då den appliceras på människan själv. Rädslan för att någon skall tillmätas lägre värde får sig emellertid de mest märkliga uttryck, exempelvis uppfinnandet av det sociala könet eller du-reformen.
I praktiken är vi brutalt rasistiska, det är bara det att vi dömer inte i första hand efter hudfärg, även om det också är påtagligt vanligt bland "vanliga" svenskar, och invandrare med för den delen. Vi dömer efter bildningsnivå, kassabok (där i vissa läger den som inte har någon är mer värd än den som har), skicklighet, kunskap, utseende osv. Vi dömer efter snart sagt allt som går att döma efter, men ändå är den officiella politiken den att vi alla är exakt lika.
Någonstans har det blivit väldigt fel.

Du-reformens vackra grundval, nämligen att man med niandet inte skulle kunna markera ett avståndstagande till någon annan eller lite sublimt visa på att man är lite för mer, har fallit platt till marken. Personangreppen i riksdagen är legio, inte minst från den sida som mest vurmade för niandets avskaffande. Det verkar inte som om man förstår andemeningen bakom reformen: det att ingen människa är mer värd än någon annan. Det räcker ju inte med att möblera om lite i språket. Det räcker inte med att säga att: jodå, visst är vi alla lika, visst är ni män lika mycket värda som ni kvinnor. Det måste ju praktiseras också. Det går inte an att dela ut verbala käftsmällar och tycka det är okej bara för att man duar varandra.
Vi är alla olika. Vi är alla helt unika. Det borde vara självklart. Lika självklart som att den ena eller den andra egenskapen inte är mer värd än någon annan. Att krypa för detta faktum är ett erkännande vi borde vägra att ge rasbiologerna och nynazisterna.
Det tycks ligga en hund begraven någonstans. En renrasig strävhårig och politiskt korrekt åsiktshund.