Ord

Där finns ett lager inom oss, fyllt av ord. Katalogisering är utförd av den vane drinkaren. Så ligger glädje lite vårdslöst vid sorg istället för glam. På en hylla långt borta dammar harmoni, vid sidan av förnöjelse. Lite närmare ligger slitna ord, med borttappade beskrivningar: välkommen, älska och hata.

Med hjälp av ordet, kan vi inte berätta något om våra kvalitéer. Ordet är för och i sig självt betydelselöst, och i dubbel mening meningslöst utan andra ord. Ordet är en svag kraft. En banal systematisering av de ljud vi med munnen kan forma. När man möter den vars ord man sett, inträder nästan undantagslös förvirring.

Men inte ens i det att orden finner sitt rätta sammanhang, är de till någon vidare tröst. De är ett lappkast av individen likafullt, och bara till tröst för den som fåfängt står efter andras dissekering. Även då de nedlagda orden är lögn, eller en förlupen kula.

Den vi möter i verkligheten är en doft, och en gest. Den vi möter öga mot öga har ett liv. De ord vi läser har inget eget liv. Bara det liv vi själva kan ge dem, genom den vi är. Men den vi är säger inget om den vars ord vi läser.

Den vi möter i det skrivna språket, är därmed oss själva, speglade i en annan persons försök att göra språket till tolk för sina tankar. Men det liv han levt, är alltid ett annat än det vi levt. Hans ord är inte våra.

Dessutom finns där murar. Den mur vår fåfänga bygger åt oss, i det att vi strävar efter att ge det intryck vi står efter. Oftast är dessa ord den tänkta kunskapens eller intelligensens murar, resta frivilligt eller ofrivilligt. Men säkert finns det lika många som vill riva murar utan att riktigt lyckas, som det finns murbyggare. Det omeldebara språket, som betyder något för mottagaren, har sin största fiende i författarens fåfänga.

Tystnaden är också en mur. Den som inte pockar på att läsas, vilar ärligare på det personliga mötet. Det mötet rymmer inte med nödvändighet en tydligare sanning om de personliga egenskaperna, men närmar sig bättre det sant mänskliga. Det som inte har med systematiserade ljudbeskrivningar att göra.

Och där finns lögnen, som i sin subtila form är suggestion. Den duglige skribenten bygger en väv, långt från sig själv.