Den största julklappen

Arbetarrörelsens enorma framsteg under de senaste hundra åren, hade aldrig kunnat äga rum utan följande:
- Billig energi, i form av olja.
- Miljön, i form av den miljöförstörelse och exploatering det stigande välståndet - tack var den billiga energin - skapat.
- Exploateringen av Tredje Världens länder.

Om det endast vore den så kallade överklassen, som njöt välståndets gåvor, skulle inte de problem vi står inför vara särskilt stora. Olyckligtvis för vår jord, strävar i allmänhet de som inte har efter det andra har. Den billiga energin har gjort att stora delar av världens arbetare, kan hålla sig med snart sagt alla de attribut en förmögen människa omger sig med. Bilar, hus, platt-tv, datorer, mobiltelefoner. En förmögen människa skiljer sig inte längre från en arbetare, annat än genom det värde "marknaden" lägger i vissa varumärken eller lokaliteter.

Allt detta kan vi tacka oljan för. 2006 förbrukade mänskligheten ungefär 160 000 liter olja per sekund. Med ett genomsnittligt värde till kund på ungefär 10 kronor litern, motsvarar det nästan sex miljarder kronor i timmen. Av detta belopp är i många länder, bl.a. Sverige, oftast över hälften skatt. 2009 var statens skatteintäkter på icke förnybara energikällor 66 miljarder kronor.

Är detta rimligt? Låt oss titta på vad det är för energi vi egentligen funnit i jorden. En vanlig personbil har ofta 100-150 hästkrafter, en enorm mängd energi om man besinnar att en hästkraft utvecklas om man låter lyfta 75 kilo en meter rakt upp, på en sekund. Det är det inte många som klarar. En hästkraft motsvarar i sin tur735 watt. Det vill säga: du kan hålla 12 60-watts glödlampor tända, med hjälp av en hästkraft.

Den energi en människa förmår utveckla över längre tid, är ungefär vad som krävs för att hålla en sextiowatts glödlampa tänd. Tänk dig då ditt element, på tusen watt. För att hålla igång det krävs mer än tio mans arbete, eller, med ett annat gammalmodigt vis att räkna, två hästar.

Vi återgår till oljan. En liter eldningsolja har ett energiinnehåll på ca 9800 watt per liter, säg 10 000 watt, för enkelhetens skull. Som jämförelse kan nämnas att dagens största vindkraftverk är på drygt 2,3 megawatt(Enercon E82)*, motsvarande energiinnehållet i 20 liter olja, eller vid normal maximal energiutvinning energiinnehållet i ca 50 liter olja.(verkningsgraden, den energi du faktiskt kan utvinna, är normalt upp till ca 50 procent)

Vi förbrukar idag totalt energi motsvarande 330 terawatt, av denna mängd kommer 80-90 procent från fossila bränslen. Och samtidigt: vi får den mängden energi i stort sett gratis, av naturen. All vi behöver göra är att borra ett hål. Vi behöver inte ens pumpa upp det, oljan trycks upp av sig själv.

Med nuvarande energipris, för den ström vi få via elnätet, motsvarar energin ett värde av minst 100 miljarder per dygn, räknat på Sveriges tämligen låga energipris. Detta är värdet av den olja vi får av naturen. Räknat på de högraffinerade produkter vi får ur pumpen på macken, är värdet över 150 miljarder. Varje dygn, år ut och år in. På ett år blir det ca 50 biljoner kronor.

Men oljan är snart slut. Energi kommer att återfå sitt rätta värde. Banksektorns problem är att det är de som kommer att få ta de första smällarna av att energi börjar kosta pengar igen. Kapitaltäckningsgraderna är oerhört låga, i relation till de reella värdena, ty i en värld, med ständig tillgång på billig energi, finns alltid en trygghet i de ständigt framvällande oljefloderna. Mångmiljardbelopp pumpas bokstavligen dagligen in i ekonomierna och smörjer de ekonomiska systemen. Samtidigt genereras enorma skatteintäkter. Av världens tio största företag, enligt Fortune, är sex involverade direkt i energisektorn.

Då kraven på kapitaltäckningsgraderna är så låga, krävs att företag kontinuerligt genererar vinst. Det finns inte utrymme i västvärldens ekonomier för minskande vinster. Vinsterna gör det möjligt för bankerna att fortsätta sin utlåning. Men om den billiga energin tas bort, uppstår inga vinster, och då hotas ett finansiellt system där de utlånade pengarna till stora delar inte motsvaras av ett reellt värde.

Det som konkret kommer att hända, i det att oljan sinar, är våldsamma sociala omställningar för människor världen över, och eskalerande arbetslöshet. När oljans värde i form av skatteintäkter, drivmedel eller energi tas bort ur bokslut världen över, försvinner en mycket stor del av bankernas säkerheter. Det man gjorde 1971, då man avbröt Bretton Woods-samarbetet, var egentligen inte att man gav upp fasta växlingskurser, eller slutgiltigt begravde guldmyntfoten. Nej: man enades om att oljan skulle utgöra basen i världens ekonomi. I oljan skulle världens finansiella säkerhet finnas.

Men vilka kommer att drabbas? Ju högre förädlingsgrad ditt bidrag till ekonomin har, desto sårbarare blir du i tider av ekonomisk turbulens. Om ditt bidrag har ett värde i sig, blir det svårare för andra att exploatera det - att förädla det - och i så fall klarar du en ekonomisk kris bättre. Som vanligt kommer de som har kunskap därmed att klara sig bättre, än de som inte har det.

Arbetarrörelsens historia, är inte främst en berättelse om Marx, strejkrätt eller folkhemmet. Arbetarrörelsens historia är en berättelse om billig energi och om ingenjörsarbete. Om utvinning, raffinering och distribution. Om TV-apparater, bilar, hus, båtar, transporter, som alla plötsligt blev tillgängliga för gemene man, till ringa kostnad. Oljan har varit medlet för arbetarnas frigörelse i västvärlden. Miljön och människorna i tredje världens länder har betalat räntan.

Jag ber avslutningsvis läsaren att notera, att alla siffror avseende värden i denna text, är baserade på uppskattningar. De är inte exakt korrekta, men ger en indikation på vilka siffror det handlar om. Slutsatserna är mina teorier.

*) Finns upp till 3 Mw

Åsikter

Läser på Svensk-Koreanska föreningens hemsida, som säger att NordKorea är missförstått. Läser om sänkningen av Sheonan i vintras och NordKoreas inställning. Enligt NordKorea är kommissionen som utredde olyckan partisk. I kommissionen ingår bl.a. svenskar och kanadensare.

Läser vidare om GW Bush och hans dubbla examina. Samtidigt ser jag alla karikatyrer och nidbilder av honom i andanom. Hur korkad han ser ut i en installation som görs av någon tjej, sannolikt från Konstfack. Hon har klippt ihop bilder av honom, som alla består av pauser mellan ord. Bilderna är tagna under tiden efter 9/11. Han ser vilsen ut. Har han gjort som han gjort för att han är dum? Eller missar jag något?

Läser sedan om Egyptens och Jordaniens betydelse för Israels territoriella anspråk. Golanhöjder, Dödahavsrullar. Jesus värde som profet för muslimer. Judar som tror på Jesus. Judar som ännu väntar på den stora profeten. FN:s tankar runt skapandet av Israel. Sex-dagars krig. Konservativa makter. PLO. Arafat. PLO:s programförklaring, vilken bl.a. menar att en död jude är en bra jude. Den stora skillnaden i antal dödade i Israel i relation till i Palestina, där det senare lidit mångfaldigt fler dödsfall. Ser på kartan hur försvinnande litet Israel ter sig i en fientlig del av världen. Besinnar Iran, och Ahmadeniyads ord om förintelsen, och att Israel borde upphöra att existera. Läser i en italiensk tidning att Hamas bjuder in honom. Läser om Ship to Gaza. Israels fullt rimliga rapport. Ship to Gazas fullt rimliga rapport.

Ser på TV en intervju med Condoleeza Rice, som nu i dagarna, en tid efter GW Bush, släpper en självbiografi. Tidigare rektor för Stanford. Doktor i Internationell rätt. Utbildad konsertpianist. Kallar Madeleine Albrights pappa för en av de viktigaste människorna i hennes liv. Uttalar sig positivt om Hillary Clinton. Ger ett knivskarpt intryck. Kallades under Bush-administrationen för en av hökarna. Bar ett aktivt ansvar för kriget i Irak och Afghanistan. Andra röster menar att hon, i en enorm komplott som inkluderar Världsbanken, Bilderberggruppen och stora banker och företag, arbetat i imperialismens namn, för att berika sig och sina likar.

Jag läser om elallergiker. Deras taleskvinna säger att en stor del av forskningen inte är oberoende. Därför har inga samband kunnat pekas på då det gäller el och de påstådda allergikernas reaktioner. Och det är ju inte osannolikt. Att företag och institutioner inte strävar efter människors bästa, utan efter det som kan berika ekonomiskt eller gagna deras karriärer, är ju något som hävdas på många håll avseende många branscher. Somliga hävdar att hela vår massmedia är mer eller mindre köpt. Andra hävdar att läkemedelsbranschen är den ruttna potatisen. Andra menar att den väl fungerande kapitalismen är lösningen på sådana problem. På KPML(r):s hemsida läser jag om kapitalägarna. De drar sig inte för någonting.

Jutta Rabe hävdar att Estonia förliste pga. sprängning. På nätet finner jag mängder med information om att USA, dvs. kapitalet, låg bakom attentatet mot World Trade Center. De sprängdes en stund efter att planen flugit in i dem. Andra sidor gör sannolikt att flygplanet som åker in i Pentagon aldrig funnits. Men ingenstans ser jag personer i ledande befattningar, som tror på detta, vare sig till vänster eller höger. Det tycks vara en gräsrotsrörelse.

Lyssnar på Schyman, som säger att problemet är männen. Åkesson håller inte med, han säger att problemet är invandrarna. Guillou säger att problemet är kapitalägarna. Wennstam säger att vilken man som helst kan våldta. Sedan lyssnar jag på dr. Schellnhuber, Angela Merkels främste rådgivare inom miljöfrågor, han menar att väldens politiker saknar insikt i hur allvarliga konsekvenser de stigande halterna av koldioxid kommer att få. I Aftonbladet läser jag om hur CIA låtit spränga bort en hel ö.

Jag läser om Nicolai Tesla, och den fria energin. Att det visst finns utomjordningar, och att dessa varit här länge. Jag läser upprörda människors åsikter, om denna fria energi, och hur folket hindras från att komma åt den av kapitalet. Jag läser om det vi inte kan se, och om hur det påverkar oss. Jag läser om fattiga jordbrukar som skövlar skog i Amazonas djungler, för sin överlevnads skull.

Jag läser om avregleringar och privatiseringar, att det är de som är problemet. jag läser att det är de som är lösningen. Kloka välutbildade människor, på var sin sida. Jag läser kloka inlägg för rätten till abort. Jag läser kloka inlägg mot rätten till abort. Jag ser påven uttala sig om homosexuella, och en Jan Myrdal, som skarpt kritiserar USA:s interventioner i Indokina, nämner för mig okänd fransk filosof och avslutar med att homosexuellas rätt till adoption strider mot förnuftet.

Jag läser på republikanska föreningens hemsida: monarkin är odemokratisk och bör därför avskaffas. Jag läser om demokrati. Det betyder folkstyre. Någon hävdar att ett avskaffande vore odemokratiskt, då folkets majoritet bör bestämma, och inte ideologier.

Jag läser att det främsta problemet i vårt samhälle, är att människor inte är i kontakt med sitt inre jag, att kroppens energier inte harmnonierar. Vi måste slappna av. Att yoga är nyttigt för såväl själ som kropp. Jag läser om en dam, vars hela hem är fyllt av kristaller, och god karma, som hon uttrycker det. Hon tycker synd om de styrande som ingenting förstår, säger hon.

Jag läser att vi långsamt förgiftas. Hur vårt avstånd till naturen kommer att bringa oss i fördärvet. Jag läser att veganerna är idioter. Jag läser att civilt motstånd är enda möjligheten till reell folkmakt. Någon annan hävdar att lagarna är samhällets grund. Någon vill införa dödsstraff. Någon tror på hårda tag emot brottslingar. Någon annan säger att den som skadar skall ha vård, ty han mår inte bra.

Jag undrar vidare.

Vad är en drivkraft?

Vad har ett värde? Det är förstås avhängigt vem människan är. De flesta svarar umgänge, kunskap, trygghet, färre svarar pengar. Pengar svarar i allmänhet de som inte har pengar. Oerhört sällan strävar den som har pengar, i relation till sin omgivnings ekonomiska status, efter mer pengar. Pengar eftersträvas av den som inte har, och av representanter för aktieägare, vilken grupp inte är ett ämne för denna text, men som naturligtvis har en viktig del i kapitalismens avarter.

Idén om att människor inte strävar efter pengar, går stick i stäv med dominerande vänsterideologier. Dessa har byggt upp komplexa teorier, som visar på att det inte finns någon övre gräns, vid vilken förnöjsamhet börjar inträffa avseende mängden kapital. Enligt de teorierna kan man aldrig få för mycket pengar, eller rättare sagt: en kapitalist blir aldrig ekonomiskt nöjd. De baserar sig förstås inte minst på Marx teorier, och den styrande klassens makt över produktionsmedlen, där arbetarklassen – den fysiskt arbetande klassen – ägs av kapitalägarna – kapitalisterna. Idén om att en kapitalist aldrig kan bli nöjd, är den drivande kraften inom socialism och kommunism.

Man kallar det som händer kapitalet, då det överskrider ett för sitt samhälle visst socialt relaterat värde, för inflation. Det mister helt enkelt sitt värde. Beroende på vad dina intressen är, kan detta inträffa på en väldigt låg nivå, ekonomiskt sett. Anledningen är att man inte kan förverkliga sig genom pengar. Man kan inte heller förverkliga sig själv, genom att omvandla kapitalet till fysiska ägodelar. Så gott som undantagslöst förverkligar man sig själv, genom att öka sitt kunnande, att utveckla en färdighet, eller genom att socialisera med andra människor. Marx har också mycket riktigt pekat på vikten av förverkligande, och bl.a. konstaterat att människan förverkligar sig genom sitt arbete.

Låt mig innan jag går vidare, peka på en annan orimlighet, vilken ter sig ologisk i det att man besinnar att det kapitalistiska systemet, skall omvandlas till ett ekonomiskt jämlikt samhälle: hur avkapitaliserar man en kapitalist? Vad skall vi göra med kapitalisterna, då man tagit ifrån dem deras pengar, och delat ut dem till folket? Har inte de människor som inte har pengar, samma strävan efter kapitalet, som de som har? Här talas ofta om kapitalägarnas girighet, och man skulle då kunna beskriva kapitalet som en sjukdom, och att i det man tar kapitalet ifrån dem, så slutar de att sträva efter mer.

En stor del av den vokabulär vänstern använder för att beskriva kapitalisterna, handlar dock inte om att de betraktar kapitalisterna som sina jämlikar. Nej, kapitalisterna är sämre. De skall störtas med hjälp av revolution. De är ”girigbukar”, ”profitörer” och ”feta vita män”. Vad sker då med synen på dessa företrädesvis män, då de avpolletterats? Kommer de då att få den respekt alla andra får, som inte har några pengar? Och: kommer verkligen de som tidigare inte haft några pengar, att bli lyckligare? Säkert någon månad, därefter är inte längre pengarna det man strävar efter. Man kommer istället att sträva efter att förverkliga sig själv.

De gängse socialistiska teorierna säger dock att det kapital som omfördelas, skall kontrolleras av en stat. Det kommer i sin tur att göra att medborgarna i allmänhet inte känner att de har det kapital de tycker att de borde ha. Detta kräver en omfattande kontroll av staten, ty de medborgare som inte känner att de har del av statens pengar, och känner att statens pengar är medborgarens pengar, genom att staten lagt beslag på dem, i arbetarkampens namn, kommer att fortsätta att sträva efter pengar. Behovet av en statskontrollerad solidaritet blir i ett sådant samhälle oerhört viktigt.

Man bör också erinra sig om, att så länge det kan föreligga en skillnad i ekonomisk status, så kommer människor i ett system där det saknas pengar, att sträva efter den status pengar kan ge, givet återigen, att de ligger under en viss socialt relaterad nivå ekonomiskt

Men låt oss för ett ögonblick anta att en stat i ett socialistiskt samhälle, lyckas får en genuin förståelse hos sina medborgare, för att statens pengar, är deras pengar. Vad sker då? Som jag poängterat: den socialistiska staten är skapat under ett enda villkor: pengar är alltings mått, och pengar är det kapitalägarna strävar efter. Genom att ta bort pengarna ur ekvationen, och fördela dem mellan medborgarna, tar vi bort kapitalägarnas girighet, och därmed tar vi bort det ok arbetarklassen vilar under. Så långt är allt väl.

Människors strävan efter att visa sig bättre än andra, kommer emellertid naturligtvis inte att upphöra blott för att man tagit bort pengarna ur ekvationen. Marx kallade pengar för en reifikation av människors inbördes relationer, dvs. ett ”förtingligande”. Och på sätt och vis har han rätt. Problemet är att vi människor mäter oss i relation till andra människor på en mängd olika vis hela tiden. Vi strävar efter att vara bättre. Denna strävan kan ta sig en snart sagt oändlig mängd uttryck. Det kan handla om idrott, kunskap, skönhet, styrka, yrkesskicklighet. Någon kommer att vara bättre. Någon kommer att vara sämre. I ett samhälle utan pengar, uppstår så ett klassamhälle, baserat på den personliga dugligheten.

Inom vänstern finns en stor vurm för det intellektuella. De intellektuella är i allmänhet människor som aldrig ägnat sig åt vanligt arbete, inom den grupp vars intressen de säger sig företräda. De intellektuella slåss dessutom inbördes, över arbetarnas huvuden, om vilka teorier som håller måttet. Det nya klassamhället finns där redan. Det kommer att bestå av de som arbetar, de som behöver hjälp, samt överheten, den intellektuella eliten, som tänker åt de andra.

Förbättringen av den egna situationen, är det enda värdet. I ett abstrakt konstruerat samhälle eller finansiellt system, kommer de strukturer som finns, att förr eller senare fallera, och förhindra människors naturliga strävan efter att förbättra sin situation. I ett samhälle där de åtgärder man måste vidta för att förbättra sitt liv, inte är intuitiva, kommer de ekonomiska systemen att haverera.