Gruvdrift i rymden

Olika bolag funderar i detta nu på om det alls skulle gå att utvinna exempelvis platina och guld från himlakroppar av olika slag.

Det intressanta är vad det skulle få för effekt om man nu lyckades utvinna stora mängder guld. Vid sidan av en sannolik devalvering av guldvärdet, skulle kapital flyttas mellan investerare av olika slag. För att undvika för kraftig devalvering och missa en möjlighet att tjäna grova pengar skulle också gruvbolaget sannolikt vara tysta med hur mycket man egentligen funnit, samt överdriva siffrorna om fyndigheterna visade sig små. Man vill ju inte avhända sig investerare till kommande asteroidprojekt.

Men viktigast: en gigantisk fyndighet hade också satt fingret på vår bild av värde. En gigantisk fyndighet hade kunnat göra guld lika meningslöst som saltvatten. Frågan är ju vad vi kan belåna guldet till, och vad vi sedan kan köpa för det realiserade värdet. Och här landar vi återigen i det där med energi.

Stora guldfyndigheter har vi stött på förr. Redan egyptierna använde sig av billig energi – slavar - för att utvinna guld. Men guldet gjorde enskilda personer rika, och kom inte hela samhället till del. Man kunde nämligen inte göra något med guldet annat än beundra det och göra prydnadsföremål av det. Samma sak var det med järn, silver, koppar, platinum och en mängd andra råvaror – de krävde alla någons arbetsinsats och illusion för att ha ett värde. De enskilda makthavare som utvann råvarorna blev förstås förmögna, och gjorde vad de kunde för att bygga in ett värde i de olika råvarorna. Genom det värdet kunde man sedan få människor att lyda och arbeta för sina intressen.

Men i mitten av 1800-talet förändrades allt detta genom att man kunde börja ta vara på råolja, dvs flytande energi. Detta var den första och sannolikt enda fyndighet som skapade ett reellt värde för de många. I motsats till guldet eller järnet som snarare krävde arbetsinsatser så utförde den nya fyndigheten arbete. Den kunde användas till tusentals olika sysslor vilka förut varit tvungna att utföras av människan eller dess fyrbenta medhjälpare. Tack vare oljan gjordes också en mängd framsteg socialt, och olika partier tog åt sig äran av framstegen.

Med oljan så kom helt enkelt människans arbetskapacitet att mångdubblas. Arbetet omvandlades till rikedom och trygghet och i takt med det rakade också klotets befolkning i höjden. Istället för en bångstyrig slav eller en strejklysten skara arbetare kunde man sätta en ingenjör på att skapa en maskin som utföre arbetet istället. Arbetarna kunde förkorta sina arbetsdagar och höja sina löner. Dessutom kunde snart bankerna bortse från sina guldreserver. Här fanns en verklig myntfot i form av billig energi. Billig energi som snart satte sin prägel på varenda lönespecifikation, bruttonationalprodukt och kvartalsrapport världen över. Dessutom kunde man skapa sig en föreställning om de ständiga framstegen. Genom att tillsätta mer billig energi till systemet utfördes arbete och mer kapital kunde utlånas och projekt som genom det frigjorda kapitalet aldrig hade varit möjliga att genomföra tidigare kunde nu dras igång.

Det man fann i mitten av 1800-talet var helt enkelt en viss mängd energi. En gåva om man så vill från naturen till människan. Denna energi hade i motsats till de äldre råvarorna ett omeldebart värde genom det arbete den kunde uträtta.

En enorm fyndighet av guld eller platina är därmed lika meningslös för mänskligheten som de fyndigheter av olika råvaror vi redan gjort på klotet. De har inte bringat välstånd till flertalet. Man skulle till och med kunna säga att själva förutsättningen för guldets och andra liknande råvarors värde är att det INTE kan bringa välstånd till många. Det har däremot den flytande energi vi kallar olja gjort. Så länge som de asteroider som passerar oss blott består av guld och ädla stenar kan vi därmed lika så gott låta dem vara. I det att det passerar en asteroid av olja är det däremot dags att skyldra raketerna.