Ibland tänker jag på Krell och element som har mer av diameter än av politiska undertoner. Speciellt nu då timmen snart är slagen.
Ibland tänker jag: jag bryr mig inte. Jag struntar i det. Jag tänker på mig och mitt så får du tänka på dig och ditt. Köp en flytväst om det blir högre vatten! Skaffa solskyddskräm vet ja! Själv placerar jag mig i ljudtryckets träskmarker och tänker musik. Och på det att stå vid sidan.
Det kanske låter - om ni ursäktar - lite långsökt, men det gör jag. För jag känner mig ensam. Musikupplevelsen är ju ensamhet. De egna tankarna och associationerna. En nypa destruktivitet. En känsla av att det är bara jag som förstår. En känsla av utanförskap.
Sedan tänker jag på konspirationerna. De som jag kan se men inga andra. Ser de inte vad som händer framför deras ögon? Jag sippar lite till på min Gin och Tonic. Ha! Dom försöker lura oss. Sicka jävlar va? Och jag ser mönstren framför mig. De glänsande attributen. De blekfeta profitörerna. Hänsynslösheten. Girigheten. Okunnigheten.
WTO. Världsbanken. Bush. Jag ryser och famlar efter... vart tog den vägen nu då? Jag är säker på att jag ställde den här någonstans. Blicken flackar. Ah, där var den. Snart slut. Får jag hälla på lite till? Kluck kluck. Kluck.
I alla fall. Vargarna skjuter dom också. Och problemen. På framtiden. Det gör nog ont. Känsligt ställe det där.
Kluck.
Och det här med IPCC sedan då. Vilken förledd samling... Och Irak. Och oljan. Och Burma. Och storföretagen. Och filmindustrin. Och alla vapen. Jag ser det. Alla de feta som stjäl mitt. Men jag vill ju ha deras. För deras är mitt. Dom har stulit det av mig. Ta hit det!
Jag flyger över landet. De skjuter på mig. Jag väjer elegant för en och annan raket då jag på trettio meters höjd ilar norrut. Den kalla decembernatten biter mig i ansiktet. Jag kisar och försöker hålla armen framför ansiktet. Där! Jag landar.
Jag står i mitt kök. Tittar ut på en snöklädd gräsmatta. Jag är Ensam. Lite full. Lite fet. Liten.
Det är min verklighet. Mitt liv. Jag har radion på lågt i bakgrunden. Sarek. "Alla mina dagar skall du få...". Pyttsan. Lutar jag mig ut kan jag se fyra, fem gatulampor in mot centrum. I skenet från dem syns några snöflingor som snart avslutat sitt fall mot minskad friktionskoefficient. En 245:a dånar förbi. Webrer och extraktor; vad vet statens bilprovning om det? Över ratten skymtar en gestalt en kort sekund. Vad vet han?
Jag har försökt så länge att förklara. Försökt få någon att förstå. Gapat. Som ett skri i rymden. Som ett fly i rymden. Som en flinga på E4:an.
Vad gör jag nu? Vad gör man sedan?
Jag kastar min kärlek på dem. Tvingar den på dem. Jag våldför mig på dem med min kärlek. Jag berättar för dem om att det gör ont. Om det de inte vet. Om det de gör. De vill inte ha den.
Tyst! Tyst kärringjävel för helvete. Försvinn!
Jag kvider lite.
Plötsligt hör jag larm på gatan. Det är inte 245:an som tappat extraktorn. Nej, det är de röda som kommer och skall rädda mig. De har med sig pengar till mig. Underbart. Nu äntligen kan jag bli lycklig. Nu kommer pengarna de rika svinen snott. Nu kommer lyckan till mig för nu har de dödat orättvisan. Nu har de avslöjat konspirationerna. Nu har det skett räfst med dom blekfeta gubbarna!
Men en bit längre bort sitter vargen i ett hus. Jag har känt det på mig en tid. Fruktat. Anat ett mörker. Den bryr sig inte om pengarna. Då de röda knackar på Leksandsdörren sliter han upp den och vrålar ut sitt hat. Sin hänsynslöshet. Han knullar empatin i röven och begraver dem i kunskap. Han begraver dem i duglighet. Han begraver dem i styrka. Han begraver dem. Han dödar dom. Han stampar på dom och deras pengar som de vill ge.
Det känns konstigt. Jag ser mig omkring. Krellens blåa lampa har slocknat. Dess kretsar är döda. Kraften från vattnets rörelseenergi flödar inte längre genom spolarna.
Men en Krell kan inte dö. En tro kan inte dö.
En namnlös kärlek kan inte dö.
måndag 31 december 2007
Försenad nekrolog över stadsjeepen
Bilindustrin går några spännande år till mötes. Miljökraven kommer att möblera om en del bland leden, och redan tycks det stå tydligt vilka som har lite svårt för att hänga med. En av de tillverkare som tycks ha skygglapparna på eller motorvirtuoserna hos konkurrenten, är tyvärr Volvo, eller Ford om man så vill. Fåtalet imponeras av deras koldioxidutsläpp.
Jag kan tänka mig att en orsak till det är att Volvo tenderar att vara lite väl ärliga med sina motorer. Volvo och Ford har halkat efter en bit då det kommer till ventilstyrning. Med dagens styrsystem är det ju en smal sak att låta ställa kamaxlarna och insprutarna så att de vid "normal" körning skapar en ganska trött maskin. Samtidigt kan man låta överlappet vara stort vid höga varvtal(dvs. den tid då både avgas- och insugsventil är öppna samtidigt) för att få en lite mer inspirerad motor. Det är ju ostridigt så att BMW ofta har ganska effektstinna maskiner under huvuen, och då de hävdar att de sänker utsläppen men ökar effekten så är det lite humbug; utsläppen av koldioxid står ju i direkt relation till effekten(och vikten). Mycket av kampen om utsläppssiffrorna består ju i vem som bäst anpassar sina motorer till de körcykler som används av olika kontrollorgan för att utröna en bils miljöpåverkan.
För att få ner siffrorna i olika stadscykler så har man också börjat använda start/stop-funktion, men hur många kommer inte att stänga av den? För det är ju så biltillverkarna kan göra: låta kunden avgöra om man vill vara miljövän eller ej genom att ge kunden möjligheten att välja mellan olika körprogram. Man kan också undra om Fords strategi att utveckla Volvo mot en lyxbil, eller åtminstone en bil som definitivt hör hemma i den övre delen av premiumsegmentet, är för att Volvo har problem med de kommande miljökraven, och måste lösa det genom att ta mer betalt.
BMW tycks ha legat väl till från början, och har tacklat miljöaspekten på ett imponerande vis:
- De fäktar med näbbar och klor, oetiskt eller ej, mot kraven på sänkta koldioxidutsläpp, för att vinna tid och pengar.
- Samtidigt bedrivs oerhört mycket forskning och utveckling för att möta kraven.
- De har det mest utvecklade systemet för bränsleceller, och några av världens finaste motorer vilka kommer att, med vissa modifieringar, kunna användas till denna nya teknik.
- De ligger långt framme då det kommer till att göra bilarna lättare. Lättare bil=mindre koldioxid.
- De tar bra betalt redan idag, så de kommer att ha råd att implementera teknik som billigare konkurrenter kan få svårt att göra.
Stjärna i boken skall dock såväl Toyota som Citroën ha. Toyota genom sina hybridalternativ och den första vettiga hybridsportbilen, Citroën genom sina högt avancerade tekniska system och innovativa viktbesparande lösningar.
Den som tror att vi närmar oss en dag då vräkiga bilar och statsjeepar kommer att vara borta från vägarna, hoppas för mycket. Inte bara för att bilindustrin är en enorm del av vår ekonomi som vi inte kan riskera, även om vi får vatten i källaren, utan också för att bilindustrin har förvärvat så oerhört mycket kunskap och tekniska lösningar som vi kan ha nytta av i framtiden. Lägg till det en systemtröghet av episka mått som har att göra med bilens roll i vårt samhälle, prestige, karriärer, kärlek, ja snart sagt vad som helst.
Vårvintern 2037 kommer jag som vanligt att kunna gå till min lokala BMW-handlare och köpa en vulgärt stor stadsjeep. Den kommer att kosta mycket, och den kommer att se vedervärdig ut, men den kommer att vara miljövänlig.
Jag kan tänka mig att en orsak till det är att Volvo tenderar att vara lite väl ärliga med sina motorer. Volvo och Ford har halkat efter en bit då det kommer till ventilstyrning. Med dagens styrsystem är det ju en smal sak att låta ställa kamaxlarna och insprutarna så att de vid "normal" körning skapar en ganska trött maskin. Samtidigt kan man låta överlappet vara stort vid höga varvtal(dvs. den tid då både avgas- och insugsventil är öppna samtidigt) för att få en lite mer inspirerad motor. Det är ju ostridigt så att BMW ofta har ganska effektstinna maskiner under huvuen, och då de hävdar att de sänker utsläppen men ökar effekten så är det lite humbug; utsläppen av koldioxid står ju i direkt relation till effekten(och vikten). Mycket av kampen om utsläppssiffrorna består ju i vem som bäst anpassar sina motorer till de körcykler som används av olika kontrollorgan för att utröna en bils miljöpåverkan.
För att få ner siffrorna i olika stadscykler så har man också börjat använda start/stop-funktion, men hur många kommer inte att stänga av den? För det är ju så biltillverkarna kan göra: låta kunden avgöra om man vill vara miljövän eller ej genom att ge kunden möjligheten att välja mellan olika körprogram. Man kan också undra om Fords strategi att utveckla Volvo mot en lyxbil, eller åtminstone en bil som definitivt hör hemma i den övre delen av premiumsegmentet, är för att Volvo har problem med de kommande miljökraven, och måste lösa det genom att ta mer betalt.
BMW tycks ha legat väl till från början, och har tacklat miljöaspekten på ett imponerande vis:
- De fäktar med näbbar och klor, oetiskt eller ej, mot kraven på sänkta koldioxidutsläpp, för att vinna tid och pengar.
- Samtidigt bedrivs oerhört mycket forskning och utveckling för att möta kraven.
- De har det mest utvecklade systemet för bränsleceller, och några av världens finaste motorer vilka kommer att, med vissa modifieringar, kunna användas till denna nya teknik.
- De ligger långt framme då det kommer till att göra bilarna lättare. Lättare bil=mindre koldioxid.
- De tar bra betalt redan idag, så de kommer att ha råd att implementera teknik som billigare konkurrenter kan få svårt att göra.
Stjärna i boken skall dock såväl Toyota som Citroën ha. Toyota genom sina hybridalternativ och den första vettiga hybridsportbilen, Citroën genom sina högt avancerade tekniska system och innovativa viktbesparande lösningar.
Den som tror att vi närmar oss en dag då vräkiga bilar och statsjeepar kommer att vara borta från vägarna, hoppas för mycket. Inte bara för att bilindustrin är en enorm del av vår ekonomi som vi inte kan riskera, även om vi får vatten i källaren, utan också för att bilindustrin har förvärvat så oerhört mycket kunskap och tekniska lösningar som vi kan ha nytta av i framtiden. Lägg till det en systemtröghet av episka mått som har att göra med bilens roll i vårt samhälle, prestige, karriärer, kärlek, ja snart sagt vad som helst.
Vårvintern 2037 kommer jag som vanligt att kunna gå till min lokala BMW-handlare och köpa en vulgärt stor stadsjeep. Den kommer att kosta mycket, och den kommer att se vedervärdig ut, men den kommer att vara miljövänlig.
söndag 23 december 2007
Övergiven av Google
Jag fick plötsligen för mig att allt för mycket skriverier på denna min blogg förstörde min förmåga att komma med riktigt bra alster, och strypte därför ordflödet. De läsvärda texterna vill jag ju skall ta papperstidningens blad till sitt hemviste, inte dö sotdöden på Internet. Följden av att skriva på bloggen kan vara att jag får ur mig det jag vill ha sagt, men att jag samtidigt inte anstränger mig tillräckligt, och gör mina föresatser en björntjänst av, om icke episka, så åtminstone icke helt försumbara dimensioner.
Till följd av det har jag blivit osynlig, nu får man inte ens upp min blogg om man söker på både reifikation och hegemoni. Undrars hur det fungerar egentligen?
Så tyckandena finna kvar en gross, dock att jag måste utvärdera något innan jag återkommer.
God Jul så länge!
Till följd av det har jag blivit osynlig, nu får man inte ens upp min blogg om man söker på både reifikation och hegemoni. Undrars hur det fungerar egentligen?
Så tyckandena finna kvar en gross, dock att jag måste utvärdera något innan jag återkommer.
God Jul så länge!
måndag 17 december 2007
Skenet måste bedra
Nu får adeln på pälsen. I Riddarhuset föreslog nyligen Gustaf Douglas att även kvinnor borde få ta del av styrelsen. Det röstades ned med stora mått.
Hade vi väntat oss något annat? Och vad är problemet? Det finns åtskilliga klubbar som segregerar såväl kön som härkomst i vårt land. Många gör det explicit. Här har vi en klubb vilken vi verkligen förväntar oss skall knipa fast vid svunna tiders värderingar, och de gör det också. Och då bli alla upprörda. Varför då? Det är knappast en klubb med makt vi talar om. De kan väl få ha sitt roliga, så kan vi andra intressera oss för sammanslutningar som bättre passar vårt kynne och våra idéer om hur land skall byggas.
Hade vi väntat oss något annat? Och vad är problemet? Det finns åtskilliga klubbar som segregerar såväl kön som härkomst i vårt land. Många gör det explicit. Här har vi en klubb vilken vi verkligen förväntar oss skall knipa fast vid svunna tiders värderingar, och de gör det också. Och då bli alla upprörda. Varför då? Det är knappast en klubb med makt vi talar om. De kan väl få ha sitt roliga, så kan vi andra intressera oss för sammanslutningar som bättre passar vårt kynne och våra idéer om hur land skall byggas.
Ingen bra vänsterjul
Julen är politisk. Själv gör jag en liten vandring, söker mig vänsterut på skalan då tid nalkas att fira gamla skrifters budskap. Könsrollerna cementeras, miljöhotet läggs på is - om det finns någon, och spenderbyxorna tas på. Nu är vi så dränkta i kolorerade figurer så det är knappt man orkar bry sig längre. Det är inte utan att jag tänker på de vänstermänniskor som på 70-talet höjde sin röst mot den ökande kommersialiseringen av vårt samhälle, och hur SVT gick i USA:s ledband, bl.a. genom Kalle Ankas timme på julaftonens eftermiddag. Det är länge sedan nu som minnesorden lästes över deras motstånd och kistan sänktes ned i nyliberalismens fluffiga rosa krypta.
På Scandic hotell i Örebro finns en spännande bok i lobbyn. I den finns fruktansvärda bilder på skinande Volvo 244:or med leende barn i sockiplast framför. Boken är skriven med sådan inlevelse, sådan inspirerande förtrytsamhet över en spirande kommersialisms övergrepp. Idag är boken blott och bart en spännande artefakt, en liten boklig minneslund över det som var. Förtrytsamheten slutar och stannar numer vid den gamla Toyota Corollan och vid att man endast har bassortimentet i Boxers utbud. Ibland höjs rösterna och någon sten kastas, men i så fall mest om någon diktator störtas eller det ges mer frihet än det tas någonstans i världen, eljest är det dött. Det hade varit roligt att få veta vad författarinnan till boken om reklammakarnas hänsynslösa utnyttjande av små barn tänker idag. Jag undrar vad det beror på. Är kapitalismens seger så allomfattande att man inte orkar längre?
Till och med hos de mer bemedlade ser man hur det rynkas på näsan åt kommersialismens alla attribut. Att hålla uppe kommersen blir för folket och att inte ta del av den blir ett klassmärke, hur konstigt det än kan tyckas.Vänsterrörelsen behöver en spark i baken och lite vind i seglen. Frågan är vad det skulle vara. Egentligen sympatiserar jag ju lite i smyg med idén om att det är vansinnigt att människor får göra vad de själva vill, för det blir väl aldrig bra i slutändan. Kanske är det så att man förr lättare kunde identifiera de kapitalistiska attributen i samhället: grannens blåa hus, von Sydows nya 244, Anderssons självgående gräsklippare. Nu är allt en gräll röra och fienden har oss i sitt grepp.
På Scandic hotell i Örebro finns en spännande bok i lobbyn. I den finns fruktansvärda bilder på skinande Volvo 244:or med leende barn i sockiplast framför. Boken är skriven med sådan inlevelse, sådan inspirerande förtrytsamhet över en spirande kommersialisms övergrepp. Idag är boken blott och bart en spännande artefakt, en liten boklig minneslund över det som var. Förtrytsamheten slutar och stannar numer vid den gamla Toyota Corollan och vid att man endast har bassortimentet i Boxers utbud. Ibland höjs rösterna och någon sten kastas, men i så fall mest om någon diktator störtas eller det ges mer frihet än det tas någonstans i världen, eljest är det dött. Det hade varit roligt att få veta vad författarinnan till boken om reklammakarnas hänsynslösa utnyttjande av små barn tänker idag. Jag undrar vad det beror på. Är kapitalismens seger så allomfattande att man inte orkar längre?
Till och med hos de mer bemedlade ser man hur det rynkas på näsan åt kommersialismens alla attribut. Att hålla uppe kommersen blir för folket och att inte ta del av den blir ett klassmärke, hur konstigt det än kan tyckas.Vänsterrörelsen behöver en spark i baken och lite vind i seglen. Frågan är vad det skulle vara. Egentligen sympatiserar jag ju lite i smyg med idén om att det är vansinnigt att människor får göra vad de själva vill, för det blir väl aldrig bra i slutändan. Kanske är det så att man förr lättare kunde identifiera de kapitalistiska attributen i samhället: grannens blåa hus, von Sydows nya 244, Anderssons självgående gräsklippare. Nu är allt en gräll röra och fienden har oss i sitt grepp.
söndag 16 december 2007
IPCC:s trovärdighet och ARGO-projektet
Efter att ha studerat IPCC:s senaste rapport, långtifrån på djupet, men väl försökt skapa mig en liten bild av deras budskap, utan andras filter - mörka eller ljusa, kan man inte säga så mycket annat än att rapporten tycks vara ett väl balanserat utlåtande av vad som händer med klimatet på jorden. Problemet är att det kräver omfattande kunskap för att kunna avgöra det, och den har jag inte... Dessutom bemöter man konkret en del av den kritik eller de myter och påståenden som florerar, bl.a. att mätningarna skulle vara påverkade av urbaniseringen, dvs. genom mätstationernas tendens att hamna allt närmare städer ger de fel temperaturer.
Den intressantaste delen, enligt mig, finns här:
http://ipcc-wg1.ucar.edu/wg1/Report/AR4WG1_Print_Ch03.pdf
Jag förstår dock inte påståendena om att koldioxidhaltens ökning kommer efter temperaturökningen. Hoppas jag kan finna någon som kan reda ut begreppen.
Det finns förnärvarande ett projekt benämnt ARGO som går ut på att sätta ut bojar i haven som sedan kontinuerligt skall mäta havstemperaturernas utveckling, ned till tvåtusen meters djup. Temperaturen på land är ju egentligen inte det intressanta då det kommer till förändringarna av klimatet, utan det är ju med havets temperaturer vi står och eventuellt snubblar. Det kan också konstateras att MV Explorer, som förliste vid Antarktis nyligen, deltog delvis i projektet.
Vad avser ARGO-projektet så skulle man i slutet av november delge sina första resultat i Syd-Afrika, jag känner dock ännu inte till resultatet. Rapporteringen därifrån har sannolikt drunknat lite i det beramade Bali-mötet. Läs om det intressanta ARGO-projektet här:
http://www-hrx.ucsd.edu/intro.html
Angående Bali-mötet surrar många röster just nu. Aftonbladet talar i en anmärkningsvärt personlig nyhetsartikel signerad Joachim Kerpner idag om analogien till Neville Chamberlains uttalande om "Fred i vår tid" av 1938, vilket följdes av Andra Världskriget. Det är en typ av journalistik som, speciellt inom ett område så viktigt som klimatfrågan, är kontraproduktiv. Risken för att uppfattningen om att "det spelar ingen roll vad lilla jag gör" sprider sig ytterligare med allt för apokalyptiska framtidsbeskrivingar är inte försumbar. En balanserad diskussion och goda, väl avvägda och gärna krävande argument är vad kampen mot klimatförändringarna behöver.
Den intressantaste delen, enligt mig, finns här:
http://ipcc-wg1.ucar.edu/wg1/Report/AR4WG1_Print_Ch03.pdf
Jag förstår dock inte påståendena om att koldioxidhaltens ökning kommer efter temperaturökningen. Hoppas jag kan finna någon som kan reda ut begreppen.
Det finns förnärvarande ett projekt benämnt ARGO som går ut på att sätta ut bojar i haven som sedan kontinuerligt skall mäta havstemperaturernas utveckling, ned till tvåtusen meters djup. Temperaturen på land är ju egentligen inte det intressanta då det kommer till förändringarna av klimatet, utan det är ju med havets temperaturer vi står och eventuellt snubblar. Det kan också konstateras att MV Explorer, som förliste vid Antarktis nyligen, deltog delvis i projektet.
Vad avser ARGO-projektet så skulle man i slutet av november delge sina första resultat i Syd-Afrika, jag känner dock ännu inte till resultatet. Rapporteringen därifrån har sannolikt drunknat lite i det beramade Bali-mötet. Läs om det intressanta ARGO-projektet här:
http://www-hrx.ucsd.edu/intro.html
Angående Bali-mötet surrar många röster just nu. Aftonbladet talar i en anmärkningsvärt personlig nyhetsartikel signerad Joachim Kerpner idag om analogien till Neville Chamberlains uttalande om "Fred i vår tid" av 1938, vilket följdes av Andra Världskriget. Det är en typ av journalistik som, speciellt inom ett område så viktigt som klimatfrågan, är kontraproduktiv. Risken för att uppfattningen om att "det spelar ingen roll vad lilla jag gör" sprider sig ytterligare med allt för apokalyptiska framtidsbeskrivingar är inte försumbar. En balanserad diskussion och goda, väl avvägda och gärna krävande argument är vad kampen mot klimatförändringarna behöver.
torsdag 13 december 2007
"Må nästa nobelfest lysa ännu mer"
Som ett svar till Rune Lanestrands text av 11/12 tecknade jag raderna nedan i Folket i Bild den 12/12
Lanestrands artikel:
http://www.fib.se/visa_kors_info.asp?Sidrubrik=Startsida%20(ettan)e=e001&DocumentId=87&Avdelning=017&Meny=002
Ja, Doris Lessings nobelföreläsning om hur brist på böcker skapar utanförskap är läsvärd. Den finns bl.a. utlagd på Svenska Dagbladets hemsida, för alla att ta del av. Eftersom hon inte kunde komma till prisutdelningen p g a sjukdom så lästes den upp av hennes förläggare. Ungefär så långt är jag och Rune Lanestrand överens, sedan går det utför. Inte minst för att Lanestrand på ett väldigt olyckligt vis, i det att man vill sprida en åsikt, använder sig av så förklenande omdömen om olika personer. Åtskillnaden på personer och åsikter är ingen, och det är tyvärr något man väldigt ofta ser, inte minst inom vänsterretoriken. Några citat: ”den ytliga tv4:s Steffo Törnquist”; ”sitt perverterade intresse”; ”inställsam och beundrande för den dekadanta överheten”. Och så kan man väl tycka, men på vilket vis skapar man en bättre värld genom att gå till personangrepp?
Sedan undrar man vad Lanestrand tycker om alla de människor som tycker det är genuint intressant och spännande med galablåsorna och maten. Gulagarkipelagen nästa eller? Själv tycker jag nobelfesten är påtagligt långtråkigt att se på TV, men jag har den största förståelse för om den är intressant för många människor och jag hade gärna besökt festen själv. Nobelpriset är den främsta akademiska utmärkelsen i världen och det är min uppfattning att vi skall vara stolta i december varje år då blickarna vänds mot Stockholm. Under denna vecka manifesteras något som är oerhört positivt: människans ständiga strävanden att försöka förbättra den värld hon lever i. Men givetvis kan vi fnysa föraktfullt åt madame Fert, fysikpristagarens fru, då hon skrider ned för trappan i stadshuset, om vi tror att världen skulle bli en bättre plats om nobelpriset delades ut i en betongbunker i Tensta eller kanske endast manifesterades med ett litet diplom utskrivet på laserskrivaren att hänga på väggen.
Jag är fylld av beundran inför de människor som befinns värdiga att ta emot nobelpriset, må det sedan vara Doris Lessing eller Al Gore. Må det sedan vara Alexander Fleming eller Aleksandr Solzjenitsyn. Jag hoppas inför nästa år att festen i stadshuset glänser ännu mer, att blåsorna är stiligare än någonsin och att medaljerna är så talrika att det snubblas på dem vid skridandet nedför trappan. Dessa människor skapar en bättre värld, och deras signum är inte förklenande epitet. Att säga att någon annan är dum eller tramsig eller förledd av kapitalet skapar inte en bättre värld. Jag råder Rune Lanestrand att läsa Doris Lessings fina nobelföreläsning igen, där finns ett annat budskap också än böckernas, det om respekten inför våra medmänniskor oavsett yttre attribut och åsikter.
Magnus Bredelius Klöverön
Publicerad på www.fib.se 2007-12-12
Lanestrands artikel:
http://www.fib.se/visa_kors_info.asp?Sidrubrik=Startsida%20(ettan)e=e001&DocumentId=87&Avdelning=017&Meny=002
Ja, Doris Lessings nobelföreläsning om hur brist på böcker skapar utanförskap är läsvärd. Den finns bl.a. utlagd på Svenska Dagbladets hemsida, för alla att ta del av. Eftersom hon inte kunde komma till prisutdelningen p g a sjukdom så lästes den upp av hennes förläggare. Ungefär så långt är jag och Rune Lanestrand överens, sedan går det utför. Inte minst för att Lanestrand på ett väldigt olyckligt vis, i det att man vill sprida en åsikt, använder sig av så förklenande omdömen om olika personer. Åtskillnaden på personer och åsikter är ingen, och det är tyvärr något man väldigt ofta ser, inte minst inom vänsterretoriken. Några citat: ”den ytliga tv4:s Steffo Törnquist”; ”sitt perverterade intresse”; ”inställsam och beundrande för den dekadanta överheten”. Och så kan man väl tycka, men på vilket vis skapar man en bättre värld genom att gå till personangrepp?
Sedan undrar man vad Lanestrand tycker om alla de människor som tycker det är genuint intressant och spännande med galablåsorna och maten. Gulagarkipelagen nästa eller? Själv tycker jag nobelfesten är påtagligt långtråkigt att se på TV, men jag har den största förståelse för om den är intressant för många människor och jag hade gärna besökt festen själv. Nobelpriset är den främsta akademiska utmärkelsen i världen och det är min uppfattning att vi skall vara stolta i december varje år då blickarna vänds mot Stockholm. Under denna vecka manifesteras något som är oerhört positivt: människans ständiga strävanden att försöka förbättra den värld hon lever i. Men givetvis kan vi fnysa föraktfullt åt madame Fert, fysikpristagarens fru, då hon skrider ned för trappan i stadshuset, om vi tror att världen skulle bli en bättre plats om nobelpriset delades ut i en betongbunker i Tensta eller kanske endast manifesterades med ett litet diplom utskrivet på laserskrivaren att hänga på väggen.
Jag är fylld av beundran inför de människor som befinns värdiga att ta emot nobelpriset, må det sedan vara Doris Lessing eller Al Gore. Må det sedan vara Alexander Fleming eller Aleksandr Solzjenitsyn. Jag hoppas inför nästa år att festen i stadshuset glänser ännu mer, att blåsorna är stiligare än någonsin och att medaljerna är så talrika att det snubblas på dem vid skridandet nedför trappan. Dessa människor skapar en bättre värld, och deras signum är inte förklenande epitet. Att säga att någon annan är dum eller tramsig eller förledd av kapitalet skapar inte en bättre värld. Jag råder Rune Lanestrand att läsa Doris Lessings fina nobelföreläsning igen, där finns ett annat budskap också än böckernas, det om respekten inför våra medmänniskor oavsett yttre attribut och åsikter.
Magnus Bredelius Klöverön
Publicerad på www.fib.se 2007-12-12
onsdag 12 december 2007
Bonde söker fru
Jag fascineras av program som "Bonde söker fru". Kulturetablissemanget och den intellektuella vänstern knycker föraktfullt på nacken åt spektaklet, muttrar något om kapitalismens ledband och traskar förtrytsamt vidare med näsan i vädret och Chomsky under armen. Jag är inte så duktig på att utmåla nidbilder om högermänniskor, eftersom jag brukar anklaga dessa för att vara urskiljningslösa, så läsaren får själv röra ihop lämplig nidbild med hjälp av ingridienserna buk, omfångsrik, nedlåta, fjärrkontroll och Dagens Industri. Karikera sedan och låt jäsa ett par dagar.
Söker man på internet på "bonde söker fru" får man 534 000 träffar. Någon måste det ju följaktligen vara som följer programmet. Javisst tjejer gör det. Men killarna då, vad gör de? Tittar man på träffarna man får ser man att killarna bloggar om Bonde söker fru och skriver inlägg i diverse forum. Funderingarna över hur det skall gå med de potentiella träffarna eller missarna av Amors pilar får man dock söka länge efter. Istället är det låtandena och görandena som vänds ut och in på, hånas och pekas åt; ha, se den fånen! Koll på läget har man dock. Ett annat gäng som tittar är förstås Tomas Lappalainen, Mikael Nyberg, Andreas Malm, Göran Greider, Mona Sahlin och Lars Ohly, bara för att nämna några; de måste ju naturligtvis hålla sig ajour med arbetarnas vardag eftersom det är den de tolkar och eftersom det är deras liv de planerar. Är det inte underbart med företeelser som är politiskt inkorrekta?!
I morgon är det ett extrainsatt avsnitt, jag kan knappt bärga mig!
Söker man på internet på "bonde söker fru" får man 534 000 träffar. Någon måste det ju följaktligen vara som följer programmet. Javisst tjejer gör det. Men killarna då, vad gör de? Tittar man på träffarna man får ser man att killarna bloggar om Bonde söker fru och skriver inlägg i diverse forum. Funderingarna över hur det skall gå med de potentiella träffarna eller missarna av Amors pilar får man dock söka länge efter. Istället är det låtandena och görandena som vänds ut och in på, hånas och pekas åt; ha, se den fånen! Koll på läget har man dock. Ett annat gäng som tittar är förstås Tomas Lappalainen, Mikael Nyberg, Andreas Malm, Göran Greider, Mona Sahlin och Lars Ohly, bara för att nämna några; de måste ju naturligtvis hålla sig ajour med arbetarnas vardag eftersom det är den de tolkar och eftersom det är deras liv de planerar. Är det inte underbart med företeelser som är politiskt inkorrekta?!
I morgon är det ett extrainsatt avsnitt, jag kan knappt bärga mig!
Stigande vattennivåer?
Som alltid kan man finna ungefär vilken åsikt som helst på internet, här en som hävdar att IPCC har fel angående de stigande nivåerna i världshaven. Tyvärr har ju Daniel Hansson, forskare i oceanografi vid Göteborgs universitet, lagt ned sin blogg nu i dagarna, den har annars varit en livboj att klamra sig fast vid då svallvågorna gått höga mellan kombattanterna i klimatdebatten.
Se här om svenske Nils-Axel Mörners rön:
http://www.dailytech.com/Noted+Sea+Level+Expert+Accuses+IPCC+of+Falsifying+Data/article9978.htm
Tyvärr håller jag inte Mörner så högt, bl.a. vurmar han för s.k. jordstrålning(Currylinjer och Hartmannlinjer), dvs. idén om slagrutor och mystiska kraftfält. Hmm... Han har också medverkat i en film som ifrågasätter Al Gore och IPCC, bl.a. med hjälp av ett träd som står på en strand i Maldiverna och han ger sammantaget inget vidare trovärdigt intryck. Mycket sådana tankegångar kan man för övrigt finna på www.moderna-myter.se
Eljest mellanlandade idag Gore i Stockholm. Han åker sedan till Bali för miljökonferensen där.
Avseende min åsikt om våra miljöpåverkningar ligger jag någonstans i mitten. Jag säger inte att Andreas Malm har fel, men många andra gör det, och hans smått rabiata utfall mot FiB/Kulturfront för något år sedan har något försvagat mitt förtroende för honom. Den som lever får se.
Besök som sagt gärna Daniel Hanssons blogg på klimat.wordpress.com för litet mer analytisk information i klimatfrågan.
Se här om svenske Nils-Axel Mörners rön:
http://www.dailytech.com/Noted+Sea+Level+Expert+Accuses+IPCC+of+Falsifying+Data/article9978.htm
Tyvärr håller jag inte Mörner så högt, bl.a. vurmar han för s.k. jordstrålning(Currylinjer och Hartmannlinjer), dvs. idén om slagrutor och mystiska kraftfält. Hmm... Han har också medverkat i en film som ifrågasätter Al Gore och IPCC, bl.a. med hjälp av ett träd som står på en strand i Maldiverna och han ger sammantaget inget vidare trovärdigt intryck. Mycket sådana tankegångar kan man för övrigt finna på www.moderna-myter.se
Eljest mellanlandade idag Gore i Stockholm. Han åker sedan till Bali för miljökonferensen där.
Avseende min åsikt om våra miljöpåverkningar ligger jag någonstans i mitten. Jag säger inte att Andreas Malm har fel, men många andra gör det, och hans smått rabiata utfall mot FiB/Kulturfront för något år sedan har något försvagat mitt förtroende för honom. Den som lever får se.
Besök som sagt gärna Daniel Hanssons blogg på klimat.wordpress.com för litet mer analytisk information i klimatfrågan.
tisdag 11 december 2007
Imponerande träffstatistik!
Hur introvert jag nu än hävdar att min blogg är så är det klart att det är kul då andra läser den. Sökte för skojs skull - vad annars? - på hegemoni och fick vid pass 288 000 träffar, med min blogg på no 41! Urarva varvsarbetare, hur går detta till, den är ju knappt född ännu! Att "strokade vevaxlar" trillar in på en första plats är väl inte fullt lika illa, vedbodstrimmare bekymrar sig nog mindre om sådant än USA-kritikerna.
Man inser ju också att träffstatistik av den här typen leder till en hel del dösnack.
Det är bäst jag sätter punkt.
Man inser ju också att träffstatistik av den här typen leder till en hel del dösnack.
Det är bäst jag sätter punkt.
Lite från ledarsidorna tisdag
Det fanns en tid då jag då jag hade just den: vid pass en timme varje morgon ägnade jag åt att gå igenom de ledarsidor jag ansåg viktiga för att man skulle få sig en relevant bild av debatten. Eftersom denna blogg är mer introvert än extrovert tänkte jag försöka förnya mitt gamla dåd emellanåt.
De aktuella tidningarna är och var: DD, VfB, SvD, GP, DN, AB och Expressen. Låt oss se vad intressant som döljer sig på deras ledarsidor idag den 11/12:
Dalademokraten
Ger en liten intressant exposé över tidigare borgerliga regeringar. Slutsatsen är att det går ovanligt dåligt för den nuvarande regeringen. "Reinfeldt är sämre än Fälldin" lyder rubriken. och ja, det kan man väl hålla med om, även om det poolitiska sprängstoffet i just denna artikel tycks ganska begränsat. Robert Sundberg får också sägas ha en ovanligt saklig attityd i sitt argumenterande, som åtminstone jag finner sympatiskt.
Huvudledaren menar att kolonialismen spökar för mötet mellan EU-länderna och Afrikas i Portugal. Misstänksamheten mot de forna kolonialländerna inom EU har drivit många afrikanska stater i armarna på Kina. Till detta kommer Mugabes ovilja att ta kritik för sitt regerande i Zimbabwe. Robert Sundberg menar att man inte skall fokusera så mycket på denne despot: flera länder i Afrika har allvarliga problem med sina regeringar och statschefer.
Värmlands Folkblad
Värmlans Folkblad brukar vara mer explicit politiska i sina funderingar. Kängorna mot högeregeringen yr i luften titt som tätt och vokabulären och argumentationen är av en art som jag ofta saknar inom andra vänstermedier, även om jag lika ofta inte stödjer själva idéerna. VfB bjuder helt enkelt på lite mer grundläggande vänsterretorik. Något som enligt mig är viktigt för att tilltala vänsterns kärnväljare. Det som VfB saknar, som DD har, är det litet bredare perspektivet. Karakteristisk för VfB är att de också ofta tar livtag på sin granne NWT, som är en av vårt lands lite mer mörkblå publikationer. Pajkastandet är här både legio och uppfriskande.
VfB har precis i dagarna förnyat sin hemsida med vilken påföljd att man skakat av sig en del granris och intagit en mer mondän skrud. Den ser trevlig ut!
På VfB:s ledarsida idag hänger man friskolor, med benägen hjälp av Naomi Kleins nya bok "Chockdoktrinen", i vilken hon beskriver hur New Orleans styrdes i enlighet de mest brutala liberala idéer signerade Milton Friedman och Chicagoskolan. Via denna omväg tar man sig till en omfattande kritik av de svenska friskolorna. Skolan skall inte vara en marknadsplats, sammanfattar man.
Svenska Dagbladet
På SvD:s ledarsida denna dag funderar man på unilateralism kontra multilateralism. Diskussionen känns något bekymrande i mina ögon. Notera först att unilateralism är typiskt för det USA ofta gör: man agerar på eget bevåg. Multilateralism är karakterisktisk för FN; konsensus. SvD menar att det blir inte rätt bara för att många gör fel, och lyfter fram de dåliga erfarenheterna av Kosovo och Rwanda. Hmm... fiskar inte SvD i grumliga vatten denna gråmulna dag? Det är min tro att även om FN agerar felaktigt ibland, och dessutom dras med betydande organisatoriska problem, så är det vår livboj. Att ge carte blanche till var och en stat som menar sig förfördelad är inget vidare, även om vi kanske inte i slutändan kan göra så mycket åt det. Mitt resonemang om asfaltsdjungelns indianer nedan gör sig gällande här också, det är bara det att nu är det SvD som borde, om inte förbli i tipin, så åtminstone placera sin åsikt på avdelningen för kuriositeter. En aspekt som komplicerar det hela är förstås Ryssland och Kina. Åtskilliga aspekter inom dessa områden ligger emellertid utom mitt kompetensområde...
PJ Anders Linder resencerar i övrigt en ny bok, som tycks intressant: Den kapitalistiska välfärdsstaten av Andreas Bergh. Enligt PJ behandlar den Sverige som en stat byggd på en blandning av ekonomisk liberalism, höga skatter och stor offentlig sektor.
Dagens Nyheter
DN behandlar Frankrikes roll som en något ostyrig men charmerande stat på den euroepiska politiska arenan. Sarkozy tillhör ju dem som inte är odelat entusiastiska till Turkiets spirande planer på att bli medlem av EU. DN menar att om Sverige, genom Tysklands Angela Merkel kunde kritisera Mugabe vid mötet i Lissabon så kan väl även rösten höjas mot Sarkozys avståndstagande till Turkiet. Franrike är vidare skeptiska till en hel del av EU:s förehavanden, bl.a. centralbanken, och man tänker vidare inte agera avseende sitt budgetunderskott förrän man finner det lämpligt. Får hoppas att denna smått obstinata inställning inte riskerar skada samarbetet i övrigt.
Aftonbladet
Diskuterar i likhet med VfB friskolorna. Inspirationen kommer tydligen från en undersökning SvD gjort som viar på att de sex största aktörerna tjänade 150 miljoner kronor 2006. Det förklarar varför båda tidningarna just i dag tar upp frågan. Det är lite roligt att SvD ganska ofta gör undersökningar som uppmärksammas av konkurrent- och systertidningarna. AB konstaterar vidare att friskolorna generellt ger sina elever något högre betyg än de kommunala skolorna. Att utreda mekanismerna bakom det är ju förstås inte helt enkelt eftersom man kommer inom på områden som social kontext och friskolornas potentiella vilja av att visa ig på styva linan. AB:s slutkläm är att friskolorna är orättvisa.
I sin andra ledareartikel diskuterar man ett område som definivt sätter intressant ljus på SvD:s artikel om unilateralism och multilateralism eftersom EU "tycks vara beredda att erkänna ett självständingt Kosovo", även utan FN:s godkännande. Det är ju påtagligt intressant eftersom det också påverkar argumentationen kring hur USA agerar. AB är dock sin arhgumenation trogen synes det, och kritiserar EU unilaterala tendenser, för att ta till SvD:s språkbruk. den enda nationen i EU som har liknande kritik är Cypern.
Expressen
Expressen diskuterar i sin huvudledare utnämningen av Dmitrij Medvedev till ny premiärminister i Ryssland och kallar honom "Putins pojke". Medvev tillhör samma grupp jurister och fd. KGB-personal som Putin, "St Petersburgsgruppen". Kremlologerna(känns lite svampigt det uttrycket) är dock inte så upprörda; Medvev har tidigare hållit en ganska låg profil, och han verkar inte tillhöra höksläktet, dock är han styrelseordförande i Gazprom. Denna mix av politik och kapital synes ju inte särskilt lyckosam helt klart... Avslutningsvis hoppas expressen på internet, de delar av Ryssland där många haft tillgång til internet var också delar där Putins Enade Ryssland fick lägre framgångar.
Den otroligt duktiga Anna Dahlberg fortsätter i en annan ledare sina redogörelser för situationen i Irak. Påminn mig förresten vid tillfälle om att jag skall renskriva min blogg från mars 2002!
Idag berättar hon om Mahdi-armén och ett litet lugnare men otroligt nedgånget Bagdad. Hon berättar också om hur USA köper sig frid genom att betala arbetslösa irakier för att bli en sorts paramilitär vakt. Till dags dato är de ca 70 000. "New deal" med potentiellt allvarliga bieffekter...
GöteborgsPosten
På GP diskuterar man att långivarna måste ta ett större ansvar vid utlåning, helst nu som sämre tider vankas runt knuten. Antalet ärenden hos kronofogdemyndigheten växer, och en inte helt liten del av ärendena kommer av så kallade sms-lån. Kreditgivarnas marknadsföring är agressiv och kräver av konsumenten viss sans och balans för att inte låta sig lockas att ha fylld plånbok för en dag, till skyhög kostnad senare. GP vill ha reglering av denna marknad.
Puh: detta var jobbigare än jag mindes, törhända kommer vi att se en del bristande kontinuitet framöver då det gäller tidningskrönikan. Den är rolig att ha i alla fall då det fungerar, inte minst eftersom det är enkelt att gå tillbaka och se vad det var som var i ropet, och den hjäper också till att hålla gamla tankegångar vid liv. Om det nu är bra.
De aktuella tidningarna är och var: DD, VfB, SvD, GP, DN, AB och Expressen. Låt oss se vad intressant som döljer sig på deras ledarsidor idag den 11/12:
Dalademokraten
Ger en liten intressant exposé över tidigare borgerliga regeringar. Slutsatsen är att det går ovanligt dåligt för den nuvarande regeringen. "Reinfeldt är sämre än Fälldin" lyder rubriken. och ja, det kan man väl hålla med om, även om det poolitiska sprängstoffet i just denna artikel tycks ganska begränsat. Robert Sundberg får också sägas ha en ovanligt saklig attityd i sitt argumenterande, som åtminstone jag finner sympatiskt.
Huvudledaren menar att kolonialismen spökar för mötet mellan EU-länderna och Afrikas i Portugal. Misstänksamheten mot de forna kolonialländerna inom EU har drivit många afrikanska stater i armarna på Kina. Till detta kommer Mugabes ovilja att ta kritik för sitt regerande i Zimbabwe. Robert Sundberg menar att man inte skall fokusera så mycket på denne despot: flera länder i Afrika har allvarliga problem med sina regeringar och statschefer.
Värmlands Folkblad
Värmlans Folkblad brukar vara mer explicit politiska i sina funderingar. Kängorna mot högeregeringen yr i luften titt som tätt och vokabulären och argumentationen är av en art som jag ofta saknar inom andra vänstermedier, även om jag lika ofta inte stödjer själva idéerna. VfB bjuder helt enkelt på lite mer grundläggande vänsterretorik. Något som enligt mig är viktigt för att tilltala vänsterns kärnväljare. Det som VfB saknar, som DD har, är det litet bredare perspektivet. Karakteristisk för VfB är att de också ofta tar livtag på sin granne NWT, som är en av vårt lands lite mer mörkblå publikationer. Pajkastandet är här både legio och uppfriskande.
VfB har precis i dagarna förnyat sin hemsida med vilken påföljd att man skakat av sig en del granris och intagit en mer mondän skrud. Den ser trevlig ut!
På VfB:s ledarsida idag hänger man friskolor, med benägen hjälp av Naomi Kleins nya bok "Chockdoktrinen", i vilken hon beskriver hur New Orleans styrdes i enlighet de mest brutala liberala idéer signerade Milton Friedman och Chicagoskolan. Via denna omväg tar man sig till en omfattande kritik av de svenska friskolorna. Skolan skall inte vara en marknadsplats, sammanfattar man.
Svenska Dagbladet
På SvD:s ledarsida denna dag funderar man på unilateralism kontra multilateralism. Diskussionen känns något bekymrande i mina ögon. Notera först att unilateralism är typiskt för det USA ofta gör: man agerar på eget bevåg. Multilateralism är karakterisktisk för FN; konsensus. SvD menar att det blir inte rätt bara för att många gör fel, och lyfter fram de dåliga erfarenheterna av Kosovo och Rwanda. Hmm... fiskar inte SvD i grumliga vatten denna gråmulna dag? Det är min tro att även om FN agerar felaktigt ibland, och dessutom dras med betydande organisatoriska problem, så är det vår livboj. Att ge carte blanche till var och en stat som menar sig förfördelad är inget vidare, även om vi kanske inte i slutändan kan göra så mycket åt det. Mitt resonemang om asfaltsdjungelns indianer nedan gör sig gällande här också, det är bara det att nu är det SvD som borde, om inte förbli i tipin, så åtminstone placera sin åsikt på avdelningen för kuriositeter. En aspekt som komplicerar det hela är förstås Ryssland och Kina. Åtskilliga aspekter inom dessa områden ligger emellertid utom mitt kompetensområde...
PJ Anders Linder resencerar i övrigt en ny bok, som tycks intressant: Den kapitalistiska välfärdsstaten av Andreas Bergh. Enligt PJ behandlar den Sverige som en stat byggd på en blandning av ekonomisk liberalism, höga skatter och stor offentlig sektor.
Dagens Nyheter
DN behandlar Frankrikes roll som en något ostyrig men charmerande stat på den euroepiska politiska arenan. Sarkozy tillhör ju dem som inte är odelat entusiastiska till Turkiets spirande planer på att bli medlem av EU. DN menar att om Sverige, genom Tysklands Angela Merkel kunde kritisera Mugabe vid mötet i Lissabon så kan väl även rösten höjas mot Sarkozys avståndstagande till Turkiet. Franrike är vidare skeptiska till en hel del av EU:s förehavanden, bl.a. centralbanken, och man tänker vidare inte agera avseende sitt budgetunderskott förrän man finner det lämpligt. Får hoppas att denna smått obstinata inställning inte riskerar skada samarbetet i övrigt.
Aftonbladet
Diskuterar i likhet med VfB friskolorna. Inspirationen kommer tydligen från en undersökning SvD gjort som viar på att de sex största aktörerna tjänade 150 miljoner kronor 2006. Det förklarar varför båda tidningarna just i dag tar upp frågan. Det är lite roligt att SvD ganska ofta gör undersökningar som uppmärksammas av konkurrent- och systertidningarna. AB konstaterar vidare att friskolorna generellt ger sina elever något högre betyg än de kommunala skolorna. Att utreda mekanismerna bakom det är ju förstås inte helt enkelt eftersom man kommer inom på områden som social kontext och friskolornas potentiella vilja av att visa ig på styva linan. AB:s slutkläm är att friskolorna är orättvisa.
I sin andra ledareartikel diskuterar man ett område som definivt sätter intressant ljus på SvD:s artikel om unilateralism och multilateralism eftersom EU "tycks vara beredda att erkänna ett självständingt Kosovo", även utan FN:s godkännande. Det är ju påtagligt intressant eftersom det också påverkar argumentationen kring hur USA agerar. AB är dock sin arhgumenation trogen synes det, och kritiserar EU unilaterala tendenser, för att ta till SvD:s språkbruk. den enda nationen i EU som har liknande kritik är Cypern.
Expressen
Expressen diskuterar i sin huvudledare utnämningen av Dmitrij Medvedev till ny premiärminister i Ryssland och kallar honom "Putins pojke". Medvev tillhör samma grupp jurister och fd. KGB-personal som Putin, "St Petersburgsgruppen". Kremlologerna(känns lite svampigt det uttrycket) är dock inte så upprörda; Medvev har tidigare hållit en ganska låg profil, och han verkar inte tillhöra höksläktet, dock är han styrelseordförande i Gazprom. Denna mix av politik och kapital synes ju inte särskilt lyckosam helt klart... Avslutningsvis hoppas expressen på internet, de delar av Ryssland där många haft tillgång til internet var också delar där Putins Enade Ryssland fick lägre framgångar.
Den otroligt duktiga Anna Dahlberg fortsätter i en annan ledare sina redogörelser för situationen i Irak. Påminn mig förresten vid tillfälle om att jag skall renskriva min blogg från mars 2002!
Idag berättar hon om Mahdi-armén och ett litet lugnare men otroligt nedgånget Bagdad. Hon berättar också om hur USA köper sig frid genom att betala arbetslösa irakier för att bli en sorts paramilitär vakt. Till dags dato är de ca 70 000. "New deal" med potentiellt allvarliga bieffekter...
GöteborgsPosten
På GP diskuterar man att långivarna måste ta ett större ansvar vid utlåning, helst nu som sämre tider vankas runt knuten. Antalet ärenden hos kronofogdemyndigheten växer, och en inte helt liten del av ärendena kommer av så kallade sms-lån. Kreditgivarnas marknadsföring är agressiv och kräver av konsumenten viss sans och balans för att inte låta sig lockas att ha fylld plånbok för en dag, till skyhög kostnad senare. GP vill ha reglering av denna marknad.
Puh: detta var jobbigare än jag mindes, törhända kommer vi att se en del bristande kontinuitet framöver då det gäller tidningskrönikan. Den är rolig att ha i alla fall då det fungerar, inte minst eftersom det är enkelt att gå tillbaka och se vad det var som var i ropet, och den hjäper också till att hålla gamla tankegångar vid liv. Om det nu är bra.
"Situationen är värre än vi trott"
Det är klart att det är avhängigt vad man tror från början, men för sådana som undertecknad, som betraktat situationen med dystra ögon tämligen länge nu, känns det lite tungt att var och varannan vecka få sig sådana sanningar till livs som Al Gore levererade i Oslo igår.
Som av en händelse höjde Gore också sin röst mot kolkraftverken, liksom jag igår gjorde i min text om asfaltsindianerna, dock att vår plattform skiljer sig en del åt. Enligt SvD den 11/10 vill han ha ett moratorium för alla kolkraftverk som inte skiljer ut och lagrar koldioxiden på ett säkert sätt. Det låter väl klokt, men hur resonerar Vattenfall egentligen? Det tycks som om ett av våra mest vinstgivande statliga bolag placerar huvudet i sanden, eller är det kanske vi som gör det. Hur det nu än är så äger vi ju bolaget ifråga. Det vore synnerligen intressant att ta del av deras argumentation.
Ofta då blickarna vänds mot det stora landet i väster åkallas begrepp som "utilitariska" eller "egoistiska". Den svenska staten torde väl emellertid utan vidare kunna belastas med samma epitet. Balansgången mellan ett miljövänligt och ett ekonomiskt hållbart samhälle är förvisso inte helt enkel, men det känns som om åtminstone Vattenfall är ute och vacklar betänkligt på den ekonomiska sidan. Risken finns att de faller ned med dunder och brak.
Som av en händelse höjde Gore också sin röst mot kolkraftverken, liksom jag igår gjorde i min text om asfaltsindianerna, dock att vår plattform skiljer sig en del åt. Enligt SvD den 11/10 vill han ha ett moratorium för alla kolkraftverk som inte skiljer ut och lagrar koldioxiden på ett säkert sätt. Det låter väl klokt, men hur resonerar Vattenfall egentligen? Det tycks som om ett av våra mest vinstgivande statliga bolag placerar huvudet i sanden, eller är det kanske vi som gör det. Hur det nu än är så äger vi ju bolaget ifråga. Det vore synnerligen intressant att ta del av deras argumentation.
Ofta då blickarna vänds mot det stora landet i väster åkallas begrepp som "utilitariska" eller "egoistiska". Den svenska staten torde väl emellertid utan vidare kunna belastas med samma epitet. Balansgången mellan ett miljövänligt och ett ekonomiskt hållbart samhälle är förvisso inte helt enkel, men det känns som om åtminstone Vattenfall är ute och vacklar betänkligt på den ekonomiska sidan. Risken finns att de faller ned med dunder och brak.
måndag 10 december 2007
Rena vilda vä(n)stern
Ibland blir man imponerad. Asfaltsdjungelns Indianer har, genom att förpassa luft tillbaka i atmosfären, påverkat försäljningen av så kallade stadsjeepar negativt. Vilket hjältedåd! Nu har man emellertid grävt ned stridsyxan för denna gång och krupit tillbaka in i tipin. Hur nöjda skall de då vara med sitt värv i det att vattenpipan tas i bruk igen över vinteruppehållet och hur skall vi andra se på deras självpåtagna roll som domare?
En Volvo XC90 3,2 AWD släpper ut 287 gram koldioxid per kilometer. Kör du 1500 mil per år blir ditt bidrag till atmosfären 4300 kilo per år. Det är inte att undra på att du blir ”pyst”, som det lite försmädligt heter. Hade du istället valt snikmodellen i Volvos utbud, nya V70 2,0, hade du endast släppt ut 3100 kilo per år, en besparing för miljön alltså med 1300 kilo. Men du hade också sluppit platta däck om du istället köpt en V70 3,2. Den ser ut som en ”vanlig” V70, men har ett koldioxidutsläpp på 251 gram per kilometer. Med BMW:s nya M5 kombi hade också indianerna gått dig förbi. Koldioxidutsläppet för denna laståsna är 357 gram/kilometer. Kan det vara så att en bils exteriör är svag bevisföring?
2006 släppte Vattenfall ut 91 miljoner ton koldioxid, menar deras hemsida. Enligt stiftelsen Håll Sverige Rent släpper den samlade svenska vägtrafiken ut totalt 17 miljoner ton koldioxid per år, eller mindre än tjugo procent av det statligt ägda Vattenfalls årliga utsläpp. Som jämförelse är det årliga koldioxidutsläpp som beror på att vi svenskar gillar buteljerat vatten mellan 17 000 och 20 000 ton. Det årliga koldioxidutsläppet för alla XC90 som såldes i Sverige 2006 är 8100 ton. Är ”brottet” verkligen tillräckligt grovt för att indianerna skall få ta till rättsskipning á la vilda vä(n)stern?
Vi lever i ett ohållbart samhälle. Vittnesbörderna om att vi idogt håller på att snickra ihop en mindre apokalyps är otaliga. Varje sekund förbrukar vi 200 ton olja. Människan bidrar med ungefär 26,4 miljarder ton koldioxid per år till atmosfären enligt IPCC. Koldioxidhalten har ökat med ca 35 procent sedan industrialismens början. Utvecklingen är synnerligen oroande, men ger det oss rätten att attackera människor i vår omgivning som vi tycker agerar felaktigt?
Civilkurage och civil olydnad är en viktig del av vårt samhälle. Mycket av de vi tar för givet hade inte funnits om det inte vore för människor som vågat opponera sig mot det vedertagna. Framväxandet av arbetarnas rättigheter är ett sådant exempel där framgångarna ofta inte följt etablissemangets spelregler. Greenpeace bygger stora delar av sin verksamhet på civil olydnad; i kampen mot stora organisationer bryter man mot lagen för att man anser att ändamålet kräver det. Genom ofta spektakulära insatser lyckas man också inte helt sällan fästa allmänhetens ögon på miljöskadliga verksamheter.
Asfaltsdjungelns Indianer har emellertid passerat en gräns med sina aktioner. De vänder sig mot en grupp civila personer vilka valt att ha en viss typ av bil. Pga. det valet anser man att man har rätt att ingripa i och sabotera deras liv. Flera fall där bilen i fråga har varit en nödvändighet för en handikappad har förekommit. Man kan också undra hur det känns då man skall ut och sätta sig i bilen för att besöka sin sjuka mamma på sjukhuset, och däcken är paffa. Eller då man skall på syrrans bröllop eller den viktiga jobbintervjun.
I Aftonbladet den 10/12 talar man om ”välbeställda mäns självpåtagna rätt att göra vad man vill”. Plötsligt känns det som om aktivismen inte egentligen handlar om miljö, utan om vanlig hederlig politik. Miljöaktivismen blir en täckmantel för det man alltid velat göra. En gång var det profiterandet på arbetarna som skänkte incitamentet, nu är det miljön.
Man kan ifrågasätta kraften i vårt parlamentariska system när våra folkvalda berättar för oss hur illa det är med miljön pga. de eskalerande utsläppen av koldioxid, samtidigt som de, vi, smörjer kråset bakom de tjocka rökridåerna från Vattenfalls kolkraftverk. Problemet med att välja ut vissa grupper i samhället och attackera dem är att det lämnar fältet öppet för vem som helst som anser sig ha en viktig fråga att slåss för. Kalla dem sedan nazister, kapitalister, miljökämpar eller anarkister. Även om Pelle är en gangster får jag aldrig tillåta mig att döma och bestraffa honom själv. För hur skall jag veta att min bedömning är riktig? Individen måste vara okränkbar, oavsett om han sitter i en cell på Guantanamo eller i en XC90 på Essingeleden.
Texten publicerad på Aftonbladet Debatt 071211
http://www.aftonbladet.se/debatt/article1442207.ab
En Volvo XC90 3,2 AWD släpper ut 287 gram koldioxid per kilometer. Kör du 1500 mil per år blir ditt bidrag till atmosfären 4300 kilo per år. Det är inte att undra på att du blir ”pyst”, som det lite försmädligt heter. Hade du istället valt snikmodellen i Volvos utbud, nya V70 2,0, hade du endast släppt ut 3100 kilo per år, en besparing för miljön alltså med 1300 kilo. Men du hade också sluppit platta däck om du istället köpt en V70 3,2. Den ser ut som en ”vanlig” V70, men har ett koldioxidutsläpp på 251 gram per kilometer. Med BMW:s nya M5 kombi hade också indianerna gått dig förbi. Koldioxidutsläppet för denna laståsna är 357 gram/kilometer. Kan det vara så att en bils exteriör är svag bevisföring?
2006 släppte Vattenfall ut 91 miljoner ton koldioxid, menar deras hemsida. Enligt stiftelsen Håll Sverige Rent släpper den samlade svenska vägtrafiken ut totalt 17 miljoner ton koldioxid per år, eller mindre än tjugo procent av det statligt ägda Vattenfalls årliga utsläpp. Som jämförelse är det årliga koldioxidutsläpp som beror på att vi svenskar gillar buteljerat vatten mellan 17 000 och 20 000 ton. Det årliga koldioxidutsläppet för alla XC90 som såldes i Sverige 2006 är 8100 ton. Är ”brottet” verkligen tillräckligt grovt för att indianerna skall få ta till rättsskipning á la vilda vä(n)stern?
Vi lever i ett ohållbart samhälle. Vittnesbörderna om att vi idogt håller på att snickra ihop en mindre apokalyps är otaliga. Varje sekund förbrukar vi 200 ton olja. Människan bidrar med ungefär 26,4 miljarder ton koldioxid per år till atmosfären enligt IPCC. Koldioxidhalten har ökat med ca 35 procent sedan industrialismens början. Utvecklingen är synnerligen oroande, men ger det oss rätten att attackera människor i vår omgivning som vi tycker agerar felaktigt?
Civilkurage och civil olydnad är en viktig del av vårt samhälle. Mycket av de vi tar för givet hade inte funnits om det inte vore för människor som vågat opponera sig mot det vedertagna. Framväxandet av arbetarnas rättigheter är ett sådant exempel där framgångarna ofta inte följt etablissemangets spelregler. Greenpeace bygger stora delar av sin verksamhet på civil olydnad; i kampen mot stora organisationer bryter man mot lagen för att man anser att ändamålet kräver det. Genom ofta spektakulära insatser lyckas man också inte helt sällan fästa allmänhetens ögon på miljöskadliga verksamheter.
Asfaltsdjungelns Indianer har emellertid passerat en gräns med sina aktioner. De vänder sig mot en grupp civila personer vilka valt att ha en viss typ av bil. Pga. det valet anser man att man har rätt att ingripa i och sabotera deras liv. Flera fall där bilen i fråga har varit en nödvändighet för en handikappad har förekommit. Man kan också undra hur det känns då man skall ut och sätta sig i bilen för att besöka sin sjuka mamma på sjukhuset, och däcken är paffa. Eller då man skall på syrrans bröllop eller den viktiga jobbintervjun.
I Aftonbladet den 10/12 talar man om ”välbeställda mäns självpåtagna rätt att göra vad man vill”. Plötsligt känns det som om aktivismen inte egentligen handlar om miljö, utan om vanlig hederlig politik. Miljöaktivismen blir en täckmantel för det man alltid velat göra. En gång var det profiterandet på arbetarna som skänkte incitamentet, nu är det miljön.
Man kan ifrågasätta kraften i vårt parlamentariska system när våra folkvalda berättar för oss hur illa det är med miljön pga. de eskalerande utsläppen av koldioxid, samtidigt som de, vi, smörjer kråset bakom de tjocka rökridåerna från Vattenfalls kolkraftverk. Problemet med att välja ut vissa grupper i samhället och attackera dem är att det lämnar fältet öppet för vem som helst som anser sig ha en viktig fråga att slåss för. Kalla dem sedan nazister, kapitalister, miljökämpar eller anarkister. Även om Pelle är en gangster får jag aldrig tillåta mig att döma och bestraffa honom själv. För hur skall jag veta att min bedömning är riktig? Individen måste vara okränkbar, oavsett om han sitter i en cell på Guantanamo eller i en XC90 på Essingeleden.
Texten publicerad på Aftonbladet Debatt 071211
http://www.aftonbladet.se/debatt/article1442207.ab
fredag 7 december 2007
Kelly Clarkson i Idolfinalen
Yeah... Känns ju lite tokigt att börja en textsamling ägnad politik och samhälle med Kelly Clarkson. Men eftersom någon nu en gång beslutat att vi skall leka tvärtom-leken, med vilken påföljd att Kelly Clarkson är synnerligen politiskt inkorrekt, får jag väl hänga på.
Till saken:
Idol är ett program min dotter följer med största intresse, och hon har försökt introducera mig för det, med tveksamt resultat. Däremot har hon också introducerat mig till fenomenet Kelly Clarkson, med bättre resultat. I det att hon blivit litet råare på sin sista skiva - läs mindre slätstruken - kan jag svårligen avhålla mig från att gilla det jag hör. Synd bara att det inte verkar som om hon skall framföra sin "Never again", utan nöjer sig med någon mer platt truddilutt. Sopa banan med de övriga Idol-deltagarna lär hon väl göra i alla fall, men overkill är ju alltid litet roligt!
Och nej, det är inte min tro att bara för att man gillar Hoven Droven, Stina Nordenstam eller Sepultura, Clarkson skulle vara minerad terräng, även om jag inser att mången skulle mena det.
Till saken:
Idol är ett program min dotter följer med största intresse, och hon har försökt introducera mig för det, med tveksamt resultat. Däremot har hon också introducerat mig till fenomenet Kelly Clarkson, med bättre resultat. I det att hon blivit litet råare på sin sista skiva - läs mindre slätstruken - kan jag svårligen avhålla mig från att gilla det jag hör. Synd bara att det inte verkar som om hon skall framföra sin "Never again", utan nöjer sig med någon mer platt truddilutt. Sopa banan med de övriga Idol-deltagarna lär hon väl göra i alla fall, men overkill är ju alltid litet roligt!
Och nej, det är inte min tro att bara för att man gillar Hoven Droven, Stina Nordenstam eller Sepultura, Clarkson skulle vara minerad terräng, även om jag inser att mången skulle mena det.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)
