Yeah... Känns ju lite tokigt att börja en textsamling ägnad politik och samhälle med Kelly Clarkson. Men eftersom någon nu en gång beslutat att vi skall leka tvärtom-leken, med vilken påföljd att Kelly Clarkson är synnerligen politiskt inkorrekt, får jag väl hänga på.
Till saken:
Idol är ett program min dotter följer med största intresse, och hon har försökt introducera mig för det, med tveksamt resultat. Däremot har hon också introducerat mig till fenomenet Kelly Clarkson, med bättre resultat. I det att hon blivit litet råare på sin sista skiva - läs mindre slätstruken - kan jag svårligen avhålla mig från att gilla det jag hör. Synd bara att det inte verkar som om hon skall framföra sin "Never again", utan nöjer sig med någon mer platt truddilutt. Sopa banan med de övriga Idol-deltagarna lär hon väl göra i alla fall, men overkill är ju alltid litet roligt!
Och nej, det är inte min tro att bara för att man gillar Hoven Droven, Stina Nordenstam eller Sepultura, Clarkson skulle vara minerad terräng, även om jag inser att mången skulle mena det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar