"Må nästa nobelfest lysa ännu mer"

Som ett svar till Rune Lanestrands text av 11/12 tecknade jag raderna nedan i Folket i Bild den 12/12

Lanestrands artikel:
http://www.fib.se/visa_kors_info.asp?Sidrubrik=Startsida%20(ettan)e=e001&DocumentId=87&Avdelning=017&Meny=002

Ja, Doris Lessings nobelföreläsning om hur brist på böcker skapar utanförskap är läsvärd. Den finns bl.a. utlagd på Svenska Dagbladets hemsida, för alla att ta del av. Eftersom hon inte kunde komma till prisutdelningen p g a sjukdom så lästes den upp av hennes förläggare. Ungefär så långt är jag och Rune Lanestrand överens, sedan går det utför. Inte minst för att Lanestrand på ett väldigt olyckligt vis, i det att man vill sprida en åsikt, använder sig av så förklenande omdömen om olika personer. Åtskillnaden på personer och åsikter är ingen, och det är tyvärr något man väldigt ofta ser, inte minst inom vänsterretoriken. Några citat: ”den ytliga tv4:s Steffo Törnquist”; ”sitt perverterade intresse”; ”inställsam och beundrande för den dekadanta överheten”. Och så kan man väl tycka, men på vilket vis skapar man en bättre värld genom att gå till personangrepp?
Sedan undrar man vad Lanestrand tycker om alla de människor som tycker det är genuint intressant och spännande med galablåsorna och maten. Gulagarkipelagen nästa eller? Själv tycker jag nobelfesten är påtagligt långtråkigt att se på TV, men jag har den största förståelse för om den är intressant för många människor och jag hade gärna besökt festen själv. Nobelpriset är den främsta akademiska utmärkelsen i världen och det är min uppfattning att vi skall vara stolta i december varje år då blickarna vänds mot Stockholm. Under denna vecka manifesteras något som är oerhört positivt: människans ständiga strävanden att försöka förbättra den värld hon lever i. Men givetvis kan vi fnysa föraktfullt åt madame Fert, fysikpristagarens fru, då hon skrider ned för trappan i stadshuset, om vi tror att världen skulle bli en bättre plats om nobelpriset delades ut i en betongbunker i Tensta eller kanske endast manifesterades med ett litet diplom utskrivet på laserskrivaren att hänga på väggen.
Jag är fylld av beundran inför de människor som befinns värdiga att ta emot nobelpriset, må det sedan vara Doris Lessing eller Al Gore. Må det sedan vara Alexander Fleming eller Aleksandr Solzjenitsyn. Jag hoppas inför nästa år att festen i stadshuset glänser ännu mer, att blåsorna är stiligare än någonsin och att medaljerna är så talrika att det snubblas på dem vid skridandet nedför trappan. Dessa människor skapar en bättre värld, och deras signum är inte förklenande epitet. Att säga att någon annan är dum eller tramsig eller förledd av kapitalet skapar inte en bättre värld. Jag råder Rune Lanestrand att läsa Doris Lessings fina nobelföreläsning igen, där finns ett annat budskap också än böckernas, det om respekten inför våra medmänniskor oavsett yttre attribut och åsikter.
Magnus Bredelius Klöverön
Publicerad på www.fib.se 2007-12-12