tisdag 22 januari 2008

Bara bröst: hot mot kapitalismen

Flamman är en rolig tidning, inte bara för ett den på ett lite mer subtilt vis än systertidningen Proletären försöker fästa vår blick vid vad man uppfattar som orättvisor i världen, utan också för att de gjort en skön konst av att hålla stort avstånd till dem man säger sig företräda. En av de mest skickade i denna fråga är frilansskribenten Ann-Charlott Altstadt. I en artikel i Flamman den 17/1 visar hon på hur kapitalet åter sexualiserat samhället.

Men hur var det nu, ligger sexualiseringen i betraktarens ögon eller ej? Om man ser ett par bara bröst och det börjar rycka i baguetten, som ett av 1900-talets bevingade slagord heter, vad säger då det om en själv? Det är ju inte svårt att tänka sig vilka det är som får ledas ut ur badhuset med otillbörliga delar av kroppen skylda i det att sådan baguetteproblematik uppträder, knappast de politiskt korrekta i alla fall. Eller kan man tänka sig en motståndsrörelse snart, från vänster också förmodligen, som menar att detta med att reagera på baguetter är nymoralism, och ett sätt av kapitalägarna att lägga oss under sitt ok? Eller kommer en putande byxa alltid att kunna tas till intäkt för att man är sexistisk och förledd av kapitalet?

Hur Altstadt ser på fortplantningsfunktionen förtäljer inte heller historien, men att döma av hennes tidigare politiska anamnes anammar hon tanken på det sociala könet i allmänhet och queer-teori i synnerhet. Det brukar ju vara så. Och med den logiken som grund blir vi ju inte upphetsade av något annat än det sociala kön samhället pådyvlat oss. I det socialistiska samhället finns inget biologiskt kön, där finns det sociala - eller var det tvärtom? - och vi blir sexuellt upphetsade av andra människor och inte av kön. Men frågan är hur man gör då med det sexuella. Får man en röd liten lapp där det står, OK, kör på, nu kan du bli sexuellt upphetsad, för just nu är situationen politiskt korrekt. Eller måste man skapa en bet(v)ingad reflex som initieras någonstans vid pubishårets första aning. Och vad gör man i så fall åt alla lurviga armhålor? Måste man förbjuda lurviga armhålor på badplatser och sätta behån där istället på män som kvinnor? Hmm... stora problem återstår att lösa tror jag, men det får det väl vara värt i kampen mot det hänsynslösa sexfixerade kapitalet.

Vad skall de göra åt min kompis Urban i Värmland då? Arbetaren med valkar och torrsprickor i händerna, som fräser och frustar åt alla fjantiga kapitalister och som tycker att karlakarl är endast den som kan lyfta upp en B20 från marken och promenera iväg med den några steg och samtidigt fälla en sexistisk kommentar. Fast han vet inte att den är sexistisk, men queer-teoretikerna hade nog kunnat underrätta honom om det om de varit närvarande. På kvällen brukar Urban titta på kommersiella TV-program, ja, sa jag inte att han är förledd av kapitalet? "Bonde söker fru", är han väl inte så förtjust i, men frugan gillar det, så han tittar.

"Marknaden..,..gör oss stenkorkade" skanderar Altstadt vidare i bästa Che Guevara t-shirten. Fast det törs jag nog inte säga till Urban, han har grymt svårt för fok som insinuerar att han är korkad. Han har teorier och åsikter om det mesta, och tycker att politiker är världsfrånvända. Gott att höra Urban! Då tycker vi ju lika där du och jag! Altstadts strävan tycks inte vara någon annan än den de flesta vänsterteoretiker när, att stå sina intellektuella gelikar nära, och att prestera ord. Arbetarnas bekymmer göre sig icke besvär i den verkligheten, för de har inte med saken att göra.

Inga kommentarer: