Nyberg om fattigdomsgränser

I Aftonbladet den åttonde januari ondgör sig Mikael Nyberg över Världsbankens godtyckliga sätt att avgöra vad som är fattigdom och vad som inte är det. Bortsett från att det är lite egendomligt att Nyberg hakar upp sig på den exakta siffran, helst som ordföranden för Världsbanken, Robert Zoellick, själv enligt Nyberg vitsordar att vi inte skall tolka statistiken alltför bokstavligt, kolliderar kritiken med Nybergs och flera vänsterdebattörers gängse argumentation.
Jag passar här på att inflicka ett litet favorituttalande av Karl Marx. Vad han tycker om de parisiska arbetarna uttrycker han i sin "Ekonomiska och filosofiska skrifter av 1844". Marx konstaterar där att han betraktar arbetarnas tankar som ointelligenta och simpla, men att samtidigt imponeras av deras sammanhållning.
För Marx framstår det som klart att arbetarna inte ser sina möjligheter för att kapitalet håller dem inte blott ekonomiskt utan även kunskapsmässigt på mattan. Detta var förstås en sanning då, och den har vänsterdebattörer sedan dess tagit till sina hjärtan, även om verkligheten ser lite annorlunda ut idag än den gjorde då.
Från vänsterhåll finns det en nästan bedövande samstämmighet om att Världsbanken och WTO är medel för att hålla utvecklingsländerna i schack. I Mikael Nybergs bok kapitalet.se kan man läsa om kapitalägarnas olika system och sammanslutningar ägnade att hålla arbetarna på mattan. För dem som gillar filmer som "Loose change" rekommenderas denna bok varmt. Den är en faktaspäckad historia om hur man förleder, och hur man blir förledd, i Chomskys anda. Nyberg är helt klart värdig att axla Jan Myrdals mantel.
Varför ondgör sig då Nyberg över att Världsbanken skrivit upp sina siffror på antalet fattiga i världen med 600 miljoner? Vad har det för betydelse om Världsbanken ändå är en del av ett kapitalistiskt system ägnat att hålla arbetarna under profithungerns ok?
Avslutningsvis ifrågasätter Nyberg Johan Norbergs uttalande om att de fattiga blivit en halv miljard människor färre sedan början av 1980-talet. Mot bakgrund av sin kritik mot Världsbankens sätt att mäta fattigdom menar förstås Nyberg att detta är ointressant, och påpekar samtidigt att Norberg är tidigare "ideolog" hos Timbro. Skall man tolka Nyberg som att inga fattiga har fått det bättre alls? Jag inser att Nyberg gärna vill få oss att tro det, för annars riskerar ju hela hans omfattande beskrivning av kapitalets härjningar att naggas i kanten. Men skulle Världsbankens metod för att identifiera fattigdom är så missvisande att den inte stämmer över huvud taget? Det är lätt att förstå att det vore vansinningt av Nyberg att erkänna det, helst i herrens år 2008, då man på domedagsprofeters vis tycker sig ana liberalismens sammabrott. Det har man gjort länge å andra sidan. I snart tvåhundra år närmare bestämt.