Moderaternas prekära sits

Alliansen befinner sig nu i en prekär sits. Nio av tio valår har de som haft övertaget vid den här tiden på året också vunnit valet. Grunderna till de låga väljarsiffrorna är tre:
- Fredrik Reinfeldt har varit alltför absorberad av EU-ordförandeskapet, i relation till svensk inrikespolitik
- Man har misslyckats med att kommunicera vad åtgärderna angående långtids-sjukskrivningarna egentligen handlar om.
- Man står helt handfallen inför vänsterns demonisering av alliansen.

Det första problemet kan ju sägas vara löst i och med att Reinfeldt nu helt kan fokusera på att samla styrkorna inför valet. Än finns tid att vända trenden. Reinfeldt måste synas, och rentutav visa lite ilska ibland över vänsterns påhopp: som väljarbarometern ser ut nu så finns det inte så mycket att förlora.

Kommunikation är alltid det största problemet för ett regeringsparti. Som outsider finns goda möjligheter att få fram sitt budskap. Det sönderanalyseras inte, utan når ofta fram till publiken. Jag är övertygad om att alliansens pr-organisation begrundat detta problem utan och innan, i fallet med de långtidssjukskrivna menar jag dock att man agerat grovt felaktigt. Ja, man kan tala om ett sabotage mot de egna leden. Hur kan man annars så släpphänt handskas med en så känslig fråga tio månader före valet? Denna skada är emellertid redan skedd, det enda alliansen kan göra är att vara helt tydligt, i en eller två kärnfulla meningar, med vad man haft för avsikt och mål. Varför inte lägga en del av valbudgeten på att justera det redan nu? Det kan vara synnerligen välplacerade pengar.

Det största problemet är dock att oppositionen nu inför det stundande valet alltmer kommer att hemfalla till gammal välbekant retorik. Alliansen kommer att utmålas som hänsynslösa, grymma, och ute efter att berika redan välbeställda på svagare gruppers bekostnad, och media kommer beredvilligt att hjälpa till. Den moraliska kraften i oppositionens retorik är enorm, och media hoppar gärna på tåget självmant, utan att ägna det några djupare tankar än möjliga iögonfallande rubriksättningar. Oppositionen slipper genom sin enkla retorik komplicerade utvecklingar om varför en politisk modell är bättre än en annan, och man attraherar väljare genom att tala till känslan av att vad som helst är bättre än de där illvilliga människorna i alliansen. Som svar på detta måste alliansen skapa sig ett moraliskt vapen som är enkelt att förstå. Den som på enklaste sätt kan visa på vad man vill göra för de svagaste grupperna i samhället, kommer att vinna valet hösten 2010.

/Magnus Bredelius