GP ger idag (17/1-10) en återblick mot den tragiska olyckan vid Tjörn-bron, som är både intressant och tankeväckande. Den fäster också min blick vid vissa skeenden som jag inte kände till, exempelvis polismannens beslut om att åka via Skärhamn till olycksplatsen.
Jag när åsikten att man skall vara oerhört försiktig med att hänga ut människor, kriminella som icke kriminella, felande som felfria. Allmänhetens informella dom kan ofta vara hårdare än den juridiskt sanktionerade. Många människor som var delaktiga i olyckan chockades naturligtvis, och händelsen har präglat många människors liv. Säkert är det många som känner skuld blott på basis av små vardagsmässiga handlingar, som leder till att en bilresa äger rum vid ett visst tillfälle. Åter andra har en direkt del i händelseförloppet, och mot dem kan nog i vissa fall riktas kritik, men deras största kritiker torde vara dem själva. Att leva med den skuldkänslan är ingen enkel sak.
Det har nu gått trettio år. Tiden läker så sakteliga såren. Jag kan då finna det olyckligt att strö salt i såren genom att lyfta fram personliga tillkortakommanden hos exempelvis polisen ovan. Straffet förlängs, både för inblandade och anhöriga. Jag tycker också det är olyckligt att lyfta fram den intervjuade kvinnans bitterhet mot lots och kapten. Det kan man undvika att skriva. Bitterhet är ett personligt tillkortakommande, som handlar om bristande förmåga/hjälp med att hantera trauman, trauman som ingen går igenom livet utan att drabbas av mer eller mindre. Det är en annan sak att skriva att hon känner bitterhet mot ett rederi eller en myndighet. Personerna bör anonymiseras. Livet är hårt som det är.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
GP:s kommentar:
Tack för dina synpunkter. Roligt att höra att du tycker att våra texter var tankeväckande och informativa.
Jag håller absolut med om att man ska vara försiktig med att hänga ut människor och strö ytterligare salt i gamla, men fortfarande smärtsamma sår. Men när man berättar om en händelse som Tjörnbrokatastrofen känns det ändå angeläget att få upp all information på bordet. 30 år har trots allt gått och tusentals läsare och har fötts och vuxit upp under denna tid. Därför var vårt mål att berätta så mycket som möjligt om bakgrunden, själva händelsen i sig och efterspelet.
Just efterspelet till olyckan handlade ju mycket om att utreda om någon bar skulden. Massor av inblandade, som poliser, besättningen, lotsar med flera, förhördes av både JO och haverikommissionen. Slutsatsen i utredningarna var att ingen begått något fatalt fel, utan att det var en serie av olyckliga omständigheter som orsakade olyckan. Polisen som åkte via Skärhamn till olycksplatsen har fått en hel del kritik. Men utredningarna visade att han ändå gjort rätt val. I dagens GP (18 januari) berättar också stationsvakten Hans Magnfält om varför man inte skickade upp någon från allmänheten på bron. Det tycker jag också stärker tesen att polisen inte gjorde några fatala misstag.
Det var tragiskt att höra att lotsen gått bort. I en del av de anhörigas ögon är det han som bär skulden, men jag tycker inte att våra texter hängde ut honom som syndabock (värt att notera är att vi heller inte nämner honom vid namn). Snarare räddade han ju förmodligen flera liv genom att han hade med sig en egen radio och lyckades larma polisen. Utan den insatsen hade mycket längre tid gått innan vägarna kunnat spärras av.
Med detta sagt kan jag hålla med om att citatet från Sune Cordenius syster är diskutabelt. Med facit i hand kanske jag borde ha nöjt mig med att hon var hatiskt och bitter, för att hon blivit berövad sin bror. Vilka hon la skulden på, kunde jag ha avstått ifrån att nämna. Men samtidigt är det hennes historia och verklighet. Om jag tonat ner hennes kritik, kanske hon hade känt sig felaktigt återgiven och orättvist behandlad.
Vad jag vill ha sagt, är att det inte är helt lätt att veta var man ska dra gränsen. Änkan Rita Cordenius skuldbelägger ju däremot inte någon och det visar väl hur olika människor tacklar den här typen av tragedier. Alla individer är unika.
Återigen – stort tack för dina synpunkter.
Skicka en kommentar