Något om genusvetenskap

Fann mig nyligen i en diskussion angående svensk genusforskning, vilken jag anser förfelar sitt mål och syfte på flera vis. Låt mig poängtera: jag delar naturligtvis, i likhet med de flesta idag, den självklara uppfattningen att män och kvinnor skall vara jämställda, på alla plan. Det är inte ens någon frågeställning. Frågan är hur man når dit.

En väsentlig anledning till att man misslyckas, menar jag, är den överdrivna fixeringen vid hur en man är och beter sig, och varför det är felaktigt. Man låter det alltid vara "mannen" som det objekt som utför dåliga ting, ty det är "mannen" som påverkas menligt av det samhälle som byggts upp av en sedan länge mansdominerad värld. Detta i enlighet med idén om könet som social konstruktion.

Innan jag för mitt resonemang vidare:. vi människor är oerhört anpassningsbara. De flesta av oss påverkas omeldebart av det sällskap vi omger oss med. Var och en av oss hade - givet vissa betingelser - kunnat utvecklas till allt från fullblodsnazister till hula huladansare med oskylda bröst och dyster syn på rättsskipning. Så så långt bär det sociala könet sannolikhetens prägel.

Vad jag finner så anmärkningsvärt är den ständiga fixeringen vid mannen. Först och främst måste man för att kunna diskutera mannen, ha en definition. Frågan är alltså: hur definierar genusforskningen en man? Om jag förstått saken rätt, är en man en kvinna som pga vissa kroppsliga företräden, påverkas på ett visst vis av sin omgivning, så att hon börjar bete sig illa mot systrar, vilka inte bär på dessa yttre företräden. I det följande tänker jag kalla honom för henne, ty det är ju dock han som beter sig illa och i princip alltid underpresterar, därmed måste hon vara normen. Dessutom är ju han en hon, det är bara det att hon är förstörd av sociala konstruktioner.

Vad jag finner märkligt, är att man ständigt bortser från de andra influenser hon kan påverkas av. Hon kan ju ha hamnat i fattigdom, hon kan vara intelligent eller korkad, hon kan vara arbetslös ellr handikappad, hon kan vara kroppsarbetare eller framgångsrik chef.

Alla dessa faktorer borde ju rimligtvis påverka henne också. I det att man diskuterar hennes förtryckande av den andra gruppen borde man väl också inbegripa dessa influenser? Det är ju dock så att om hon är framgångsrik och lycklig, så är sannolikheten högre att hon beter sig som folk. Hela människor skadar ju inte, som bekant. Fast somliga hävdar att det inte gäller om det avser en kvinna med manligt kön.

Från den lite mer extrema feministiska rörelsen har höjts röster på temat om att hon som person, i princip är förstörd pga det hon fått mellan sina ben. Roks har till exmpel hävdat att våldsamma "män" inte skall ha vård: de är ju födda med annat kön än kvinnor, och därmed förstörda av den syn kapitalismen har på kvinnor som är födda med maskulint kön. De resurserna skall man istället lägga på kvinnor med feminint kön. Detta i enlighet med idén att vilken kvinna som helst, som fötts med maskulint kön, kan vara benägen att med våld föra in detta i sådana kvinnors kön som fötts med ett feminint dito, eftersom kapitalismen förstört dem.

Vad man kan undra är vidare när den delen av kvinnorna, som fötts med maskulint kön, började anse sig förmer än dem som fötts med feminint. Vad föranledde en sådan utveckling? Om vi går långt tillbaka ser vi ju i och för sig inte riktigt ut som vi gör idag. Vi har ju som art varit annorlunda och på ett lägre utvecklingsstaium. Vissa arter har ju väldigt stora skillnader mellan den individ som till det yttre är maskulin - "han" - och henne. Det har visat sig då man försökt påverka djur att bete sig på olika vis - dvs. dressera dem - så blir det svårare och svårare ju oinetlligentare djuret är. Det tycks som om det hos vissa djurarter finns även en psykisk genetisk "han" med ett annorlunda genetiskt relaterat beteende i relation till henne.

Människan har ju vid något tillfälle varit på det stadiet. När blev han "han", eller rättare sagt, en hon med maskulint kön?

Något jag också funderat på är detta med den sexuella upphetsningen. Vad skall vi bli upphetsade av? Som sociala konstruktioner har förstås samhället bestämt det för oss. Hur skall vi då bygga ett samhälle där sexuell upphetsning råder vid rätt tillfälle och vid rätt anblick eller känsla? Ja, det har ju förstås med värderingar att göra. Bröst är asexuella, och blott en socialt konstruerad sexuell zon, det torde de flesta av oss kunna skriva under på. Men vad skall vi tycka är sexuellt? Skall vi objektifiera de kvinnor som bär maskulint kön, eller skall vi avobjektifiera de kvinnor som bär feminint kön? Om man träffar en tjej på krogen, hur skall man veta att man inte attraheras på ett vis som illvillig kapitalism inpräntat i oss, utan verkligen attraheras av en annan människa. Och vem är snygg och vem är ful? Frågorna är många...

Själv tror jag på en enklare världsbild: alla människor är olika. De är elaka, snälla, handikappade, vita, färgade, utvecklingsstörda, kommunister, barn, fascister, vuxna, kvinnor, fattiga och män. Bland alla dessa grupper finns mängder av överlappande hegemonier och förtryck, som beror på olika problem vårt samhälle har. De flesta ideologier och ekonomiska teorier liksom sociala diton är skrivbordskonstruktioner som vi aldrig till fullo kan genomföra i samhället, och som dessutom bara fungerar och förstås av en liten grupp i samhället och dessutom i allmänhet konstrueras och diskuteras av människor som aldrig varit ute i arbetslivet. Liberalism, genusvetenskap, kommunism. Exemplen är många. Att hänga upp sig på den konstruerade skillnaden mellan män och kvinnor tar uppmärksamhet från viktigare förtryck. Genusvetenskap är ett samhälles sätt att tänka, ungefär som politiska ideologier, inget annat.

Det viktigast är att vi människor alltid är olika och att ingen ingen ingen är bättre, viktigare eller mer värd än någon annan. Man eller kvinna? Vem bryr sig?