torsdag 16 september 2010

Skall narkotika legaliseras?

Finner mig själv ifrågasättandes det kloka i att ha förbud mot narkotika av olika slag, som de ser ut i Västvärlden. Kokain, heroin, amfetamin och andra likande droger är samtliga nedbrytande för människor, det är väl känt. Märklig är dock inställningen att alkhohol och cigaretter skall undantas från de hårda reglerna.

Enligt Dagens Medicin dör en av tio invånare i EU av alkoholrelaterade sjukdomar. Dödsfall i sjukdomar relaterade till tobaksrökning är dubbelt så vanliga. I Sverige dör varje år 7000 personer i förtid pga tobaksrökning. Samhället dras med enorma kostnader i följderna av det socialt accepterade bruket av tobak och alkohol.

Bruket av narkotika är dock inte socialt accepterat. Användarna finner man avseende heroin och amfetamin liksom andra liknande tyngre droger, bland de utslagna i samhället. Kokain å sin sida brukas oftare som "partydrog"; kändisar och utefolk i allmänhet använder drogen för att få sig en kick de upplever att de inte kan få igenom lagliga droger. I Sverige var 2004 161 dödsfall drogrelaterade.

Hur många dödsfall hade vi haft om droger var lagliga att använda? Inte så många sannolikt. "Våra" droger är alkohol och tobak, ty det var de som var socialt accepterade då våra lagtexter författades, och vårt moderna samhälle började byggas. I andra länder röker man hash eller tuggar kat istället. Det beror på kulturen.

Vad som gör drogfrågan så allvarlig är att vi igenom våra förbud vållar död och lidande i de länder narkotikan produceras. Vi göder också enorma karteller och våldsamma krig mellan konkurrerande narkotikaproducenter. I Mexico har över 13000 människor mördats i knarkkriget sedan 2006. Varje mur vi reser iform av förbud eller hårda gränskontroller höjer insatserna i knarkkriget, och hur många liv räddar vi? Är det inte så att samhället genom sina förbud skapar en air av spänning runt drogerna som i själva verket attraherar ungdomar och andra påverkningsbara grupper, mer än de verkar avskräckande?

Vår hårda alkohollagstiftning är ett exempel. De som missbrukar hade sannolikt missbrukat även om alkoholen varit helt fri. Och om vi jämför missbrukssiffrorna med andra länder ser vi snabbt att effekten är begränsad.

Om vi legaliserade narkotika i Sverige och i andra länder där bruket av mer förädlade droger är populär, skulle narkotikan bli värdelös, och bränslet till knarkkrigen - pengar - försvinna.

I Sverige skulle det vid ett sådant scenario åligga staten att tillse att kokain och andra liknande droger var helt värdelösa, exempelvis genom att låta tillgången vara mycket god. En lina kokain skulle på krogen kosta några kronor. Den häftiga auran skulle därmed effektivt försvinna. Lyxbrukarna skulle ägna sig åt annat, och blott dem med reella missbruksproblem skulle återstå. Det skulle då bli mycket lättare att identifiera dem, och ge dem den hjälp de behöver.

För den vanlige medborgaren skulle vardagskriminaliteten minska, genom att brukarnas ständiga sug efter pengar att köpa knark för skulle upphöra. Polismyndigheten skulle kunna spara stora summor, och vi skulle dessutom förstöra en stor del av marknaden för inhemska rivaliserande gangstergäng.

Det är inte fakta som hindrar oss, ty all fakta i form av mänskligt lidande pekar på en legalisering. Det som håller oss tillbaka är vår kultur, och vad som är accepterat i den, och vad som inte är det.

Inga kommentarer: