Konspirationsteorier; en revival

Det är inte ofta man i svensk och europeisk media träffar på seriösa texter som försöker vederlägga konspirationsteorierna om att det var USA och kapitalet som själva som låg bakom 9/11. Det kan i första hand finnas tre orsaker till det:
1. Kontamineringsrisken. Risken för att du, som etablerad journalist eller skribent, sänker dig i dina kollegors och allmänhetens ögon genom att ens befatta dig med konspirationsteorierna.
2. Det hopplösa i att argumentera mot konspirationsteoretiker.
3. Det strider mot annan bättre konspirationsteori. Om denna orsak lägger jag ut texten nedan.

Är konspirationsteoretikerna värda att ta på allvar? Skall man ta diskussionen med dem? Enligt uppgifter när över 30% av USA:s befolkning åsikten att deras egen regering var direkt inblandad i attentaten. I Sverige för idéerna en något mer tillbakadragen livsföring, och syns mest hos den extrema vänsterns hemsidor och tidningar. Själv kan jag något tycka att detta med konspirationsteorier är bra, och att de vittnar om ett i grunden välmående samhälle. För att kunna verka som konspirationsteoretiker, eller för att kunna verka som en aktiv medborgare över huvud taget, krävs en viss standard. Är du förtryckt av din stat lägger du knappast din tid på att fundera på om du är det, det är ju uppenbart. Om det inte är uppenbart får du naturligtvis ta dig en funderare på om du kanske är det i alla fall, och hur du skulle vilja bygga samhället så att det förtryck du upplever dig leva under kan bringas att försvinna.

Parallellt med teorierna om USA:s inblandning i 9/11 finns det en uppsjö av andra konspirationsteorier. Ibland krockar de, och i dessa krockar kan då spridas ett lite förklarande sken in i konspirationsteoretikernas dunkla värld. Igår kväll sändes på SVT:s Kunskapskanalen en intressant dokumentär vid namn "USA efter Bin Ladin". Filmen, som följdes av en paneldiskussion, diskuterade vilket ansvar USA själva hade för attackerna den 9/11 2001. Till grund för programmet låg Sovjetunionens invasion av Afghanistan 1979 och det kalla kriget.
Sovjetunionens invasion skedde för att stödja den marxistiska regimen mot fundamentalistiska muslimska krafter; Mujaheddin. Oavsett vad vi tycker om de olika ideologiska maktcentran under det kalla kriget, är det ostridigt så att de tog sig territoriella anspråk. Varje sådant anspråk från den kommunistiska sidan bemöttes med kraft, och fullkomligt utilitaristiskt från västvärlden, med USA i främsta ledet. Korea, Vietnamn, Warzawapaktens medlemsstater, Afghanistan med flera regioner; alla är de områden där striden rasat mer eller mindre blodigt.

I Afghanistan var situationen annorlunda än vid de övriga konflikthärdarna: sida vid sida med kampen om kapitalet, som det till syvende och sist var och är frågan om, fördes den religiösa striden. I det att USA tog Mujaheddins parti tog man också den islamska fundamentalismens. Kommunismen sågs som ett större hot än religionen. USA:s ansträngda relation till Iran efter det att shahen störtas, liksom de allt starkare till Mellanösterns stora sorgebarn, Israel, gjorde förstås inte situationen bättre.
Över en miljon afghanistanier dödades i kriget. Man kan fråga sig om det inte hade varit bättre att låta Afghanistan vara, att låta Sovjetunionen invadera och lägga landet till sina förtrogna. För mig är inte frågeställningen enkel, men det är uppenbart att USA såg invasionen som ett mycket allvarligt hot, och på Afghanistan som en nyckelstat i regionen, helst mot bakgrund av de sviktande relationerna till Iran. Sovjetunionens brutalitet mot Mujaheddin var dessutom enorm, något som alltid föder motstånd, och på samma sätt som vi idag ser olika svårdefinierade motståndsrörelser i Irak och Pakistan, för att inte tala om Afghanistan, hade förstås Mujaheddin kämpat på på egen hand, och freden i Afghanistan hade knappast gynnats.

Sovjetunionens reträtt 1989 sammanfaller med östblockets fall. En framgång i Afghanistan hade inte förhindrat det, och ett lite mjukare Ryssland hade i så fall suttit med en svår konflikt på halsen. I slutändan är det sannolikt, enligt mig, att USA:s intervention möjligtvis påskyndade slutet, men att Sovjetunionens och sedermera Rysslands situation hade blivit ohållbar i alla fall. Sovjetunionen och USA lämnade ett land i fullkomlig förödelse, och de illa sammanhållna olika krigsherrarna åt sitt öde, häribland Usama Bin Ladin, som deltagit i striderna mot Sovjetunionen. Skillnaden mot 1979 var att man nu hade en enorm tillgång på vapen, men också på invalidiserade och traumatiserade offer. Pakistan blev ett land som kom att tjäna stort på kaoset som stormakterna lämnade efter sig. I stormakternas frånvaro utvecklades dessutom ett inbördeskrig 1989-1992.

Kan man säga att USA:s agerande i Afghanistan och Mellanöstern mot bakgrund av detta bildade grunden till 9/11? Ostridigt är att man lämnade landet åt sitt öde, och åt krigsherrarna att göra upp sina dispyter på egen hand. Men vilken skuld hade dåvarande Sovjetunionen? I mina ett ojämförligt mycket större ansvar: det var Sovjetunionen som attackerade, och de var säkert inte omedvetna om de möjliga konsekvenserna. En kommunist eller en kapitalist gör liten skillnad i extremistens ögon.

USA har varit utilitaristiskt i sin utrikespolitik under efterkrigstiden, och det straffar sig, särskilt då man har med religiös fanatism att göra. Fundamentalister frågar lite efter om deras liv skulle förbättras av att man gick från teokratins ekonomi till marknadsekonomi. Marknadskonomin är rent utav i sig av ondo; genom att den bygger på rätten att ta ut ränta strider den mot Koranens påbud. Man kan också undra hur mycket den starka gudstron hos amerikanska presidenter påverkat deras syn på USA:s uppgift i världen. Bush d.y. har själv tillstått att "I have a mission from God" och myntat begrepp som "ondskans imperier".

Den amerikanska utrikespolitikens hänsynslöshet då det kommit till att hålla Sovjetunionen stången skulle alltså på basis av det ovanstående, och genom vad som lyfts fram i Kunskapskanalens dokumentär och på flera andra platser, ha bildat grunden till 9/11. Och tankegången är inte svår att förstå, men som Magnus Norell, forskare på FOI, konstaterar i debatten efter programmet: de enda som kan hållas till svars för attacken är de som utförde den, så vida de är vid sina sinnens fulla bruk. Jag har svårt att inte stödja den åsikten.

Att USA själva bär ett indirekt ansvar för 9/11 på basis av ovanstående är en konspirationsteori som är ganska lätt att ta sig till, särskilt om man inte sympatiserar med den agenda landet står för, och materialet som visar på de problem USA skapat för sig själva i länder som Afghanistan genom sin oförmåga att handskas med islamsk fundamentalism är omfattande. Men: hur skall man få ihop det med att den populära teorin att USA, för att tjäna pengar och för att låta toppar inom näringslivet sko sig( bl.a. den nye arrendatorn på World Trade Center), lät iscensätta attackerna själva?Det torde vara påtagligt svårt, och det är sannolikt ett av svaren till frågan jag ställde i början av denna text: De konspirationteoretiker som framträder mest inom svensk och europeisk media har i huvudsak valt bort idén om att USA ligger bakom iscensättandet av attentaten därför att den är svår att få ihop med USA:s härjningar i Mellanöstern. Man missar helt enkelt för många poänger genom att hävda det.

Hur det kommer sig att medier i USA i större utsträckning tycks hävda Bush-administrationens direkta iblandning i 9/11 är en annan intressant fråga. Jag finner det inte osannolikt att det har att göra med religionens stora roll, och ett mer polariserat samhälle. För amerikanen är ondska inte blott och bart ett religiöst begrepp, utan en del av samhället, och konflikten mellan de goda och de onda krafterna är en ständigt pågående kamp. Det finns de som hävdar att man till detta skall lägga en apokalyptisk syn på sakernas tillstånd: livet är en kamp, och strävandenas resultat kan när som helst läggas i spillror. En "frontline-mentalitet" i vilken var människa är sig själv nog och inte kan lita på något, utom att död och förintelse lurar runt hörnet vad han än tar sig före. Det kan bidra till att förklara skillnaderna mellan de europeiska och amerikanska synsätten inom åtskilliga områden; från kriminalvård till klimatpolitik. Det goda kommer till den som förtjänar det