Ytligt om ytlig kunskap

Vad är egentligen kunskap? Är det skillnad i värde på den kunskap som är helt rapsodisk, och den man vinner genom omfattande funderingar?

Igår fann jag mig som vanligt långsamt strövandes över det mänskliga landskap vi kan kalla mänskligt liv. Där finns sjunkna skepp, brustna strängar och steg på månen. Där finns abstraktioner, flykthastigheter och konstnärer. Där finns tåg, dockor och is. Allt, helt enkelt, i en fascinerande och för mig och mitt liv i princip meningslös malström. En oändlig ström av vetande som aldrig tar slut, och som efter varje kunskapskick, lämnar en på jakt efter nästa. Var? Vem? Varför? Hur? Och man vet oftast inte ens sin fråga: den uppenbarar sig i steget.

Men vad är kunskapen egentligen? Jag funderar ibland på den som ger sig hän ett akademiskt värv. Lägger avhandling vid avhandling, och låter näsan sjunka i andras texter. Slutligen kommer han till ett resultat. En strålkastare riktas mot honom en kort sekund, och frågan ställs. Han levererar sitt svar. Svaret måste vara helt kondenserat till sin karaktär - annars drunkar det i alla annan kunskap. Sådan kunskap som kanske vare sig är bättre eller sämre än annan, men som oftare handlar om vem som kan tänkas vinna melodischlagerfestivalen, än om Sagittarius A*(det som antas vara det svarta hål, som belägrat Vintergatans centrum).

Antag att vår forskare faktiskt är den som identifierat det svarta hålet ifråga. Komplexa beräkningar, grumliga observationer och ändlösa diskussioner, gör att han slutligen kan meddela sitt rön. Jag, som oförstående lekman, behöver inte följa i hans spår. Jag kan förlita mig till peer review-systemets duglighet, och helt sonika lägga rabarber på det han kommit fram till, utan större omak än läsningen i sig.

Det finns talrika andra exempel. Cruxet är empirin. Jag behöver ingen empiri alls för att ta till mig det han kommit fram till. Han har däremot varit tvungen att begagna sig av omfattande empiriska studier med utgångspunkt från observationer, främst inom området matematik, för att komma fram till sina rön. Min kunskap, som han gett mig, kan jag använda i mitt eget lilla och väsentligt simplare pussel. Jag kan kasta mig upp på det berg han med möda byggt, och lägga rabarber på hans livs akademiska höjdpunkt.

Samtidigt är ju kunskapen den den är, och ingenting annat: Sagittarius A* finns i mitten av Vintergatan. Och skillnaden för mig och forskaren som kommit fram till detta, är tämligen liten. I det att vi rör oss i vanliga sociala sammanhang är nästan hans och min position den samma. Vi kan båda peka på hans rön. Jag kan å min sida inte alls bakgrunden till den - men det har ingen betydelse. Han kan bakgrunden till den, men kan inte finna någon utom sin begränsade astrofysiska sfär som egentligen begriper den. Jag kan få samma erkännande för min rapsodiska kunskap, som han för sin empiriska.

Men hur långt kan man komma på rapsodisk kunskap? När slår det tillbaka att man saknar empiri och observation? Att kunna tre hundra konungars födelsedag, hela periodiska systemet och när Lady Di dog, kan vara bra när man spelar Trivial Pursuit, men till vilken faktiskt nytta? Kan man bygga något av rapsodisk kunskap, som är av något som helst värde?

Den rapsodiska kunskapen är en bakslug best. Här om dagen kom Ockhams rakkniv till mig i en diskussion. Jag googlade och saken stod i klar dager - Ockhams rakkniv är ett uttryck som kan likställas med "Keep it simple stupid". Krångla inte till det i onödan helt enkelt - ta bort de onödiga funderingarna med en vass rakkniv. Diskussionen i fråga handlade i övrigt om filosofi, och snuddade i utkanterna av Wittgenstein, som jag talat om ovan. Snabbt googlande ledde mig till två amerikanska filosofer. Den ene hette Willis, och den andre Ripke. Båda födda 1940, ansågs de synnerligen framstående inom sina fält.

Och nu finner jag mig på de anklagades bänk. Jag har lärt mig något om dessa två, och jag har funnit mig ha rapsodiska kunskaper inom två andra fält, vika möjliggjort för mig att dra tankemässiga sammanbindande streck mellan dem. Dels hade Ripke legat i en intellektuell fight med Noam Chomsky, den amerikanske lingvisten och USA-kritikern som jag intresserat mig något för. Dels påstods i den diskussion, vars källarregioner jag traskade omkring i på jakt efter septiktanken, att Schrödingers katt, törhända var en antites till Ockhams rakkniv.

Låt oss inte gå till Schrödingers katt. Ingenting av det jag skrivit hittills har jag djupare kunskap om, och hans katt utgör inget undantag. Men de ytliga kunskaperna har jag ändå förvärvat, och kan meddela andra. Och jag kan fascineras av att jag får en glimt av det dessa lärda människor funderar om: Schrödingers katt handlar ju om de många möjliga okända utfallen - raka motsatsen till Ockham. En fysikalisk teori om Schrödingers många möjliga utfall, sänker Ockham i Nybroviken med hundra kilo betong runt benen.

Fråga gäller då värdet av att ett samhälle som vill utvecklas, på olika vis måste premiera duglig empiri. Den rapsodiskt kunnige, verbale och sociale politikern, kan utan djup, vålla stor skada i det att andra fascineras av illa underbyggd empiri, som han i sysslolösa stunder knåpat ihop själv. Ett streck här, och ett streck där, bygger en bild av världen, som kan synas oantastlig i lekmannens ögon, men som sänder den grubblande forskaren demokratiska farhågor.

Filosofin är kanske det främsta exemplet - våra samhällen vilar dock på filosofiska grundvalar, och de har tagit sig konkreta uttryck i bland annat FN:s deklaration om mänskliga rättigheter. En deklaration som för övrigt nästan ingen av oss lever efter. FN:s deklaration om mänskliga rättigheter, och andra liknande skrifter, bildar däremot grunden till våra myndigheters arbeten och förhållningssätt till oss medborgare. De förhållningssätten är för de flesta mycket abstrakta, och motarbetades och motarbetas fortfarande aktivt på många platser på vår jord - och även i vårt land.

Hur värnar man ett sådant arbete, i en värld där alla tycker saker om staten, men där oerhört få står på solid kunskapsmässig grund? Hur värnar vi demokratin när det i demokratin ingår, att låta odemokratiska element ta den plats de mäktar med, på vilken grund de vill? Hur värnar vi demokratin i en värld där de flesta inte läst en halv poäng moralfilosofi? (Och: får och kan ens forskning inom etisk filosofi vara normativ?) Jag misstänker att det i förlängningen endast går, genom att demokratierna kortsluter den demokratiska processen, på olika välkända accepterade vis. Men det är en annan fråga, som kräver orapsodisk kunskap, och lämnar mig därmed i beråd*.

*)BERÅD berå⁴d, hvard. äfv. -rå⁴ (berå'd WESTE), n. [fsv. beradh, liksom d. beraad af mnt. berat, motsv. holl. beraad, t. berat; se BE- o. RÅD] o. d) öfverläggning (mellan flera personer inbördes l. i ngns inre), öfvervägande, betänkande; ofta med bibet. af villrådighet l. tvekan; stundom svårt att skilja från 2. Itt gott berådh(,) wel betenckt modh, / Thet är j alla saker gott. Ps. 1572, Andel. wijs. A 5 a; jfr Ps. 1695, 226.1 Lex.Linc. (1640, under deliberatio). men Adam hade eij af nöden långt berådh, / Ty Gudh hans rena siäl vpfylte medh then nådh, / At han vthi en hast förstod the högsta saker. SPEGEL Öp. par. 61 (1705). Väl ha'n I dömt, väl slutat långt beråd. ÖMAN Milton 44 (1862). – särsk. [BERÅD .a] a) [jfr holl. van rijp beraad en ernstig nadenken] styrdt af prep. (ut)af: på grund af så l.så beskaffad(t) öfverläggning l. öfvervägande. Aff stackot och oförsichtigt berådh. SVART G. I 106 (1561). Aff gott berådh och wälbetänkt modh. BOTVIDI Brudpred. 44 (1622). [BERÅD .b] b) [jfr svs. epther langth samtall och beraadh, ä. d. efter lang beraad, holl. na rijp beraad] (i sht hvard., numera mindre br.) styrdt af prep. efter, i sht i uttr. efter mycket beråd, efter mycket bry (för att finna på råd), efter mycken tvekan. Efter mycket beråd, huru man skulle bete sig, fattades ändtligen det beslut att .. DALIN (1850). LUNDELL (1893). – (numera föga br.) i förb. efter moget beråd o. d. Efter mognare beråd är jag af annan mening. WIDEGREN (1788). (†) Besökte Han (dvs. G. I) Erchiebiskop Jacob, så fann Han honom, effter långsampt beråd, .. hwarken warm eller kåld. PHRYGIUS Föret. 19 (1620). [BERÅD .c] c) styrdt af prep i. [BERÅD .c.α] α) [jfr d. at tage en sag i beraad, nt. in berow und berade nehmen (RICHEY Id. hamb.)] i uttr. taga i beråd, taga under öfverläggning l. i öfvervägande, äfv. hafva i beråd, öfverväga (jfr e α). Huilkit (förslag) the toghe vtj beråd. G. I:s reg. 4.201 (1527). Därs. 6.164 (1529). Han .. badh them haffua i berådh, om the Danskes tyrannij stodh till lidande eller ey. SVART G. I 13 (1561). – särsk. närmande sig bet.: draga i betänkande, tveka. Taghe wij vtj berådh att jnryma vtlendskom mannom någott ytermera wilkor her i wort rike. G. I:s reg. 7:136 (1530). [BERÅD .c.β] β) [jfr sv. dial. stå i berå, väre i tvänne berå NILÉN Allmogem. i Sörb. 7 (1879)), vara i berå (RIETZ) l. i tüberå (SKÅNE), d, staa i beraad med sig selv, han var i beraad om han skulde göre det, holl. ik sta in beraad of ik u al of niet spreeken wil] (i sht hvard.) i uttr. stå l. vara i beråd (jfr 4, öfverväga (hvad man skall göra l. om man skall göra ngt), vara i bryderi (för att finna på råd l. utvägar), vara tveksam l. villrådig l. i öfrlägenhet (om ngt l. om man skall göra så l. så l. hvad man skall göra l. huru man skall handla) (jfr e β). G. I:s reg. 4:274 (1527). Han stod länge i beråd. WIDEGREN (1788). Jag står i mycket beråd hvad jag skall göra. WESTE (1807). Öfversättaren har varit i mycket beråd huru han skulle återgifva (titeln Comedy of errors). HAGBERG Shaksp. 9:319 (1850). En silfvergrå stjärtmes, som tydligen vari stort beråd, om han skulle fullfölja sin ursprungliga plan. A. T. GELLERSTEDT i PT 1896, nr 59 A, s. 3. Den lilla frun var i ett fasligt beråd. QUIDING Hvidehus 153 (1899).– slutet). Thet stodh vthi berådh hwilken vthaff Borgmästerna (dvs. konsulerna) then Provintzien.. tilägnas skulle. SCHRODERUS Liv. 585 (1626). [BERÅD .d] d) [jfr ä. d. ey med beraad oc ville, d. med fuldt beraad samt motsv. anv. i mnt.] (numera mindre br.) Styrdt af prep. med, i sht i uttr. med beråd, äfv. med fullt beråd, med (full) öfverläggning, med öfverlagdt uppsåt, med vett o. vilja, med berådt mod (se BERÅDD 2 a); med afsikt, afsiktligt, uppsåtligt. medh flijt, medh betänckiande och berådh. Lex.Linc. (1640, under composito). BRENNER Dikt. 1.28 (1700, 1713) Ju mera en gärning med fri vilja och fullt beråd blifvit begången, .. desto straffbarare bör hon ock anses. CALONIUS 3:29 (1798). ADLERBETH Æn. 174 (1804, 1811) – [jfr ä d. med gott beraad, holl. met rijp beraad, mnt. med gudeme berade] i numera föga br. förb.: md (så l. så beskaffad) öfverläggning l. omtanke. med velbesynnat, fortænckt, oc mogit berådh. G. I:s reg. 4:145 (1527). Med välbetänkt beråd. KOLMODIN Qv.-sp. 2:444 (1750). Om han (dvs. åkermannen) kommer att se, huru, af det han med godt beråd utsådde, mycket faller bland tidsandans törnen och förqväfves. WALLIN Rel. 4.392 (1839). Grefven med vist beråd / lät laga till bröllop i allsköns hast. STURZEN-BECKER S. arb. 4.126 (1862). [BERÅD .e] e) styrdt af prep. på. [BERÅD .e.α] α) i uttr. taga äfv hafva på beråd == c α. G. I:s reg. 7:445 (1531). När the eskadhe slotzloffuonar aff her Steen, togh han thet på berådh til annan daghen. O. PETRI Kr. 289 (c. 1540). Han wille haffua sakene på berådh vppå nogre dagar. SVART G. I 80 (1561). jfr: Thetta annamadis på jtt berådh. G. I:s reg. 7.490 (1530). [BERÅD .e.β] β) [jfr sv. dial. vara på beråd, vara tvehågsen l. villrådig WAHLSTRÖM Uplandsdial. 13 (1848))] i uttr. stå . SERENIUS (1741). IHRE Gl. (1769). SAHLSTEDT (1773). MÖLLER (1790, 1807)– slutet. Thet stodh på berådh mellan Her Götstaff och them (dvs. danskarna) wid en månadz tijdh. SVART G. I 70 (1561). Växiö domk. akt. 1677, nr 214. [BERÅD .f] f) styrdt af prep. till: för (längre l. fortsatt) öfverläggning. Om thet ærendhe skal plath vpsæties (dvs. uppskjutas) til længre beradh, ochrikitzens rådz forsamblingh. G. I:s reg. 4.101 (1527). GIRS E. XIV 44 (c 1630). [BERÅD 2] 2) (†) rådslut, beslut, föresats, afsikt, plan; stuundom svårt att skilja från 1. De små barnen togo sitt eget beråd. Sv. forns. 2:98Huadt berådt eder kom i sinnet att j oss oåtuaradt (dvs. utan att underrätta oss) dorge eder kooss. G. I:s reg. 5:31 (1528). Herr brudgum, hvars beråd ståår billigt att berömma. WEXIONIUS Vitt. 402 (1688). See, christe, nådig an, hvad som iag här begynner, / Ded är ett djerft beråd. ROSENFELDT Vitt. 163 (c. 1700). PALMBLAD Aischylos 11 (1841, 1845) [BERÅD 3] 3) [jfr t. auf Gottes berat] i uttr. på, äfv., i sht förr, af l., numera bl. ngn gg,med eget beråd, af egen ingifvelse o. drift o. på eget ansvar, på egen hand, på eget bevåg; äfv., numera bl. ngn gg,på l. af l. med ngns berås o. d., på ngns inrådan l. tillskyndan. Ingen prophetia är fram kommen aff menniskios berådh. O. PETRI 1 Post. 77 b (1528). The som .. aff eghet berådh och enskilt öffwerdådighet, tagha lijfwet aff androm. L. P. GOTHUS Mon. turb. 154 (1629). Ett krig, som de med eget beråd hade företagit. KOLMODIN Liv. 2:59 (1832). Arnheim och öfverstarna vågade ej på eget beråd yttra sig angående dessa vidtutseende förslag. FRYXELL Ber. 7.51 (1838). På beråd af den höga Athene. JOHANSSON Hom. Od. 13:121 (1845). (Grymheterna utöfvades) Ej med Venedigs vilja och beråd. KULLBERG Rol. 4:4 (1870). NYBLOM Hum. 103 (1874, 1883) – [jfr fsv. han giordhe the gerning vtan beraadh oc staddan wilia, t. ohne berat des ministeriums] (föga br.) i uttr. utan ngns beråd, utan ngns tillskyndan. Förvägna flock! .. / Kring jord och himlarymd förutan mitt beråd / I ströfven. WALLIN Vitt. 2.280 (1807). – jfr MÄNNISKO-BERÅD. [BERÅD 4] 4) [jfr sv. dial. vara i berå ( RIETZ o. Ordb. öfv. allmogeord i Hels. (1873)), d. de vare i beraad at søge hielp] (i sht hvard.) i uttr. stå äfv. vara i beråd, förr ), stå l. vara i begrepp (att göra ngt), just ämna (göra ngt). KOLMODIN Qv.-sp. 1:63 (1732). Jag står på beråd at gå dit. WIDEGREN (1788). Just som jag var i beråd at .. uthyra Fru Ströms gård .., så kom Hofr(ätts)R(ådet) Wallerian til mig. PROTHAN Bref t. calonius 582 (1799). DALIN (1850). Den kolossala blunder han stod i beråd att göra sig skyldig till. AB(L) 1900, nr 10, s. 3.