Något om respekt

Tankarna går till Zlatan, vår kanske främst bolljagare genom tiderna, och särskilt till hans uttalande om respekt: "Respekt är inte något man får, det är något man tar!".

Coolt. Man kan tänka sig grabbarna runt om i landet som i pojkrummen tragglar sig igenom sin första bok. Hur tar man respekt?

Man spelar förstås det sociala spelet, med egna regler. Den som ödmjukt per automatik respekterar, får då ingen respekt.

Respekt är tydligen ganska viktigt, har jag förstått. Man kan dessutom både erhålla respekt, och ta den. Men vem är man om man tycker att respekt är så viktigt att man är beredd att i princip stjäla den, och åtminstone anser att det är oerhört viktigt att få den? Förmodligen har man inte varit med och skrivit FN:s deklaration om mänskliga rättigheter. Förmodligen gör man skillnad på person och person.

Tankesättet visar på de demokratiska grundvalarnas bräcklighet. De flesta av oss delar inte Zlatans åsikter. De flesta av oss har lättare att generellt respektera andra människor, i grund och botten för att de faktiskt finns till i värlen, på samma villkor som vi. Men vi lever ändå inte upp till FN:s tankar. Vi skiljer nämligen sällan eller aldrig på sak och person, i det att någon passerar en gräns.

En språklig defekt ger oss en brasklapp. Det är lättare, coolare och slagfärdigare att ge någon ett nedsättande epitet, än ge det till en åsikt eller en handling.

Dumskalle! Idiot! Jävla idiot! Svartskalle! Kärring! Ordmissbrukare! Och: fortkörare. Skattebetalare. Byggare. Arbetare. Och: Duktig. Rik. Snygg. Beundransvärd.

Ord som beskriver människor. Ord som gör skillnad, och hela tiden på små subtila vis sätter den ena framför den andre, och visar på att Zlatans tankar inte är så långt från våra egna. Men med det tankesättet har människor olika värde. Med det tankesättet färgar våra handlingar vår möjlighet att få respekt av andra människor.

Vad sker i ett samhälle, där alla avstår att kommentera människor? I ett samhälle där människan är helt ointressant, eftersom dess värde ändå är oändligt och omöjligt att påverka, vare sig positivt eller negativt.

Det kan vi inte veta. Vi är långt därifrån. Epiteten haglar, människor värderas och bedöms. Åsikterna och handlingarna går däremot allt som oftast fria från allmänhetens bedömning. Han är en jävla idiot som gör på det sättet, istället för att han utför en idiotisk handling. En skillnad som driver konflikter och som polariserar och demoniserar grannar, folkgrupper och främlingar.

Hur oändligt svårt detta är, vet alla vi som någon gång separerat. En person som vi älskat djupt, haft fjärilar i magen inför, och legat sömnlös om nätterna av längtan till, är plötsligt förbytt till en jävla idiot. Och med tanke på att de flesta relationer havererar, och många gör det på ganska olyckliga vis, är det inte utan att man misströstar, då vi även fördömer dem vi känner så väl. Så varför skall man sträcka ut handen till en människa man inte ens tycker om från början?