En hemsk(t) välfungerande demokrati

Antag att du vill ta parti för de arbetslösa i en välfungerande demokrati. Det vill säga ett samhälle där allt ligger på bordet, för alla att granska. Ett samhälle där alla har samma värde, samma rättigheter och samma skydd. Ett närmast idealt samhälle med andra ord, som inte minst baserar sig på liberala och socialistiska värderingar. Hinder av strukturell karaktär existerar inte, du värderas aldrig med utgångspunkt från ras, bostadsort, klass eller kön. Du står fri att hävda dig själv i samhället, och de enda hinder som finns, är de du själv kan tänkas resa.

Vilka har inte jobb i ett sådant samhälle, och vilka är de vars talan du vill föra? Om vi bortser från de som lider av funktionshandikapp av olika slag, och ser till dem som är arbetslösa i övrigt, så växer en bild fram av människor som inte har ett arbete att gå till, av anledningar som mer ligger hos dem själva, än hos samhället. Någon är obildad, och gör inget åt det. Någon är ganska lat och tar inte vilket jobb som helst. Någon annan är en otrevlig asocial individ, som har svårt att få jobb på grund av sin frånstötande personlighet.

Däremot finner man inte många högutbildade, arbetsvilliga och trevliga människor bland de arbetslösa. De har i allmänhet tack vare just de egenskaperna ett arbete. Dessutom ser de - brutalt nog - ofta ganska trevliga ut.

Det här är naturligtvis fullkomligt frånstötande för många. Men jag återupprepar: vi talar om ett idealt samhälle, där förtryck och begränsande samhälleliga strukturer helt är borttagna. Varje människa har ett omätligt, oändligt och oföränderligt värde. Ditt värde står i en demokrati inte i relation till din prestation, utan till din existens, så inga aspekter av det slaget kan läggas på den som inte har ett arbete. Han är lika värdefull som fabriksarbetaren på Volvo, städerskan på Försäkringskassan eller kulturarbetaren.

Som vi konstaterade ovan kan bland annat låg utbildning vara ett hinder i det att du vill skaffa dig ett arbete. Det finns många utredningar avseende vad som kan följa av låg utbildning och arbetslöshet. Låt oss ta en ur faunan, och citera Expo av våren 2011: "Tendensen till förutfattade meningar ökar med åldern men minskar med utbildning och bra inkomst."

Så inte nog med att din väljarkår kanske är lite lat och lite otrevlig, han eller hon har dessutom nära till förutfattade åsikter om andra människor - vilka dessa nu kan vara.

Enda lösningen på allt detta är att hävda att det är de välutbildade och hyggligt välbeställda människorna som är de dåliga giriga typerna, och att din väljarkår i själva verket är duktiga människor som är förtryckta av medelmåttorna. Men hur hänger det ihop? Levde vi inte i en välfungerande demokrati, där alla har möjlighet att utbilda sig och skaffa sig ett jobb? Och var det inte så att bildning ofta motar förutfattade meningar om andra människor i grind?