Beatrice Ask

Jag tillhör dem som tycker Beatrice Asks uttalande om misstänkta sexköpare, och att de skall få färgade kuvert för att hängas ut lite, var omåttligt korkat, av ett par olika skäl. Främst förstås för att man som misstänkt skall anses oskyldig, enligt Sveriges grundlag. Men också för att det sättet att bestraffa är medletida, och i strid med vår syn på rättsskipning.

Oavsett detta: självfallet vet Beatrice Ask allt detta. Hon är dock jurist, och även bortsett från sian akademiska lagerkransar, så borde väl de flesta svenska medborgare vara väl medvetna om skillnaden. Hon sade en groda, och det har han bett om ursäkt för. Ingen kan tro att hon verkligen menade vad hon sade, eftersom det är en sådan flagrant tankevurpa.
Istället faller den mesta av skuggan på Sahlin, som hävdar, och jag citerar "Bara tanken på att ett lands justitieminister inte förstår skillnaden på dömd och misstänkt, det är mycket allvarligt".

Just detta uttalande menar jag visar med all önskvärd tydlighet på den djupa ohederlighet som ofta karakteriserar socialdemokraterna retorik. Den finner man ingenannans, ta sedan Miljöpartiet, VP eller Sverigedemokraterna. Det är retorik för retorikens skull, inte retorik för att man vill skapa en bätte värld. Spontant skulle man kunna tycka att Sahlin borde skämmas, för ett sådant urbota korkat uttalande. Samtidigt är det väl så att hon har en svår sits i relation till de egna, i det att hon måste profilera sig. Det finns dock andra vägar att vandra i så fall som är betydligt mer effektiva. Sahlin vet ju att ask kan sin juridik. Nu gör Sahlin sig och sitt parti en björntjänst, vilket alliansen väl kan behöva, men dock.

Drömscenariot vore ju förstås att Sahlin inte gjorde någon sak av det alls, och att ingen politiker gjorde sak av personliga tillkortakommanden hos opponenterna, utan att man fokuserade på sakfrågorna istället. Jag anser att moderaterna, miljöpartiet och delvis vänsterpartiet sköter detta bäst. Sämst är socialdemokraterna.