En märklig historia

I SvD idag berättar Lars Buran om boken "The Nightclimbers of Cambridge".
Jag är mycket svag för sådana berättelser, mest för att de verkar så i avsaknad av kontext. De är de ju förstås inte, som Lars Burman också poängterar, men det är sällan man får uppskatta berättelser utan att behöva sätta in dem i någon struktur. Saker och ting sönderanalyseras, men det verkar som om det är hos den grupp som är mest sönderanalyserad av alla, de välbeställdas, finns utrymme för berättelser som inte har något annat syfte än att berätta. Mycket här i världen är det ingen mening att analysera, enligt mig. Dels för att vi ändå inte kan förstå allting. Dels för att våra strukturer och ideologier alltid är förenklingar signerade skrivbordsfilosofen, med större valkar på magen än i händer, för att han, eller hon, skall kunna bygga en bättre värld åt dem som inte har något skrivbord att filosofera bakom, och kanske inte vill det heller, av den enkla anledningen att de lever istället för att fundera på det.
Dels för att i det märkliga som är mänskligt liv och leverne det alltid ryms så oerhört mycket vi aldrig kan förstå, än mindre döma. Ett vidunderligt sammelsurium som står högt ovan den osympatiska rest från 1800-talet som vi ännu slåss mot, och som ännu inlemmar människan i skrivbordsfilosfens obehagliga förenklingar och naiva uppfattningar av hur saker och ting fungerar. Dem som kallas ideologier och som är strukturens barn. Glöm dem.

http://www.insectnation.org/projects/nightclimbers/html/